God morgon!

2 kommentarer
"Åh han är så söt!" 
"Åh han är så glad" 

Ja han är söt. När han sover... 
Ja han är glad. När han ser sin pappa... och andra människor som inte är mamma.

Över 2 veckor med förkylning har påverkat oss. Otto har sovit illa och varit mammig. Det är vi inte vana vid. Jag har längtat till den perioden skulle vara över. Det är den. 

Perioden vi har nu är att sova riktigt riktigt bra i sin säng för att tycka att det är morgon kl.4.20 som imorse. Den trötta mamman tror att hon ska kunna söva om Otto i föräldrarnas säng. Oj där låg den där roliga pappan. KLARVAKEN försöker han nu väcka pappan. Pappan vaknar och barnet är överlycklig. 

Det är skrivet med humor. Det måste det. För jag tycker inte att 4.20 är morgon. Dagen blir så väldigt lång då. Jag är så oerhört trött. Min kropp skriker efter vila och återhämtning. För det är inte så att vi har en mysig dag sen. Nej då. Det är skrik om vi är hemma. Han skriker när maten kommer, han skriker när maten är slut. Han skriker om jag bär på honom, han skriker om vi ligger på golvet. Han verkar vara så trött på mig. Jag får känslan av att han letar efter Johan också. 
Det var ju det här jag ville, att slippa ett mammigt barn. Tack för den! 

Vi lägger upp söta bilder på våra barn. Livet är underbart! Ja det är det men inte perfekt. Min trötta och orkeslösa själ tar ut det mesta på Johan. Det är hans fel att jag inte orkar träna, äta rätt eller glömt att handla. Jag krisar, jag gråter och nu måste jag pausa. 

Otto är fantastisk. Han vet vad han vill och han visar alla känslor. Det ska han! Jag vill inte  ha ett barn som bara hakar på. Han är aktiv och aldrig stilla. Vi vet nog inte vad som väntar men vi kan ana. 
Så bakom våra söta bilder har vi en liten kris, det är inte vår första och garanterat inte vår sista. Vi är medvetna om det och det gör att vi nog snart tagit oss ur denna. 
// Maria 
 
1 Anonym:

skriven

Första året är extremt tufft många säger att efter barnet fyllt ett så vänder det. Jag och min sambo bestämde att ingen lämnar den andra innan barnet fyllt två år oavsett hur jobbigt det är. Oerhört skönt tyckte vi då vi vågat lyfta sådant som vi varit rädda för. Efter första barnet som fyller fyra är vi ännu ett par och dealen gäller även på barn nr två som snart fyller ett.

Svar: Ja det där har jag hört fler berätta om och det tror jag på. Det är märkligt hur kropp och knopp fungerar och hur någon som en delar allt med kan vara så irriterande fast han inte ens gör något. Men vi ska ta fasta på det och hålla ihop. Tack! 😊
Maria Wallin

2 Anonym:

skriven

Det blir bättre, det stämmer! Men kom ihåg, det finns ingen magisk gräns vid ett år. Vid första barnet vände det och jag började må bra, barnet blev glatt och allt flöt på vid 8 månader, när han sedan började sova vid ett års ålder var lyckan total! Orken och livet kom tillbaka.
Trodde det skulle bli lika med andra, överlev första året sen är allt kanon. Tji fick vi, inte började han sova, inte blev han glad och känslan av : ska det alltid vara så här?!?!
Nej, det blev inte alltid så 15 månader och plötsligt ett glatt barn som ibland faktiskt sover hela nätter. Livet börjar komma tillbaka ! Det är så mycket lättare att vara trött och ta hand om ett glatt barn än att vara trött och ta hand om ett av någon anledning upprört barn. Vad jag vill säga är att det blir bättre, det blir till och med riktigt kul!