Förr: oh no gynundersökning. Ångest & obehag. Alltid fick en höra: "kan du flytta ner med rumpan". 

Idag: jag vet exakt var rumpan ska vara. Jag pratar obehindrat som om jag hade kläder på mig. 

Vaginalt ultraljud är vardag för mig. Idag gjorde jag mitt andra på två dagar. 
Ägglossningen är på G. De trodde den skulle ske idag men icke då... den får gärna komma. Men jag hoppas mer på måndag. För blir det lördag el. söndag blir nästa vecka lite krånglig. Det löser sig men det vore skönt om något kunde gå lite smidigt för en gång skull. 

Jag hade förträngt mycket i denna karusell men det kom snabbt tillbaka med läkarbesök, samtal & ovisshet. Men vi fixar det. Vi måste fixa det. Vi tar en dag i taget. 

Ha en härlig helg! 
// Maria  

VUL

Allmänt Kommentera

Förr: oh no gynundersökning. Ångest & obehag. Alltid fick en höra: "kan du flytta ner med rumpan". 

Idag: jag vet exakt var rumpan ska vara. Jag pratar obehindrat som om jag hade kläder på mig. 

Vaginalt ultraljud är vardag för mig. Idag gjorde jag mitt andra på två dagar. 
Ägglossningen är på G. De trodde den skulle ske idag men icke då... den får gärna komma. Men jag hoppas mer på måndag. För blir det lördag el. söndag blir nästa vecka lite krånglig. Det löser sig men det vore skönt om något kunde gå lite smidigt för en gång skull. 

Jag hade förträngt mycket i denna karusell men det kom snabbt tillbaka med läkarbesök, samtal & ovisshet. Men vi fixar det. Vi måste fixa det. Vi tar en dag i taget. 

Ha en härlig helg! 
// Maria  

Påsk & ledighet. Otroligt skönt! Jag funderade på vad vi gjorde förra påsken men minns inte. Vi var säkert igång med något försök så därav kunde vi inte planera något. Den här påsken har vi planerat in så mycket vi bara kunnat. Förutom igår... då tog vi en cykeltur ner på stan. Spontant hamnade vi hos några vänner på bubbel & öl. Sedan cyklade vi hem för seriehäng. 

Började se ett par avsnitt, vaknar sedan upp ca 3 timmar senare, 22.45. Oj vad hände? Vi hade en ledig kväll ihop där vi också skulle finslipa det sista till bröllopet. Vi behövde nog sova, Johan sover än. 

I onsdags var jag tillbaks på kvinnohälsan. Det var dags att ta cellprov, något som blivit uppskjutet ett tag iom ivf-försök. Jag som är van att hänga på kvinnohälsan. Steg ändå in med klump i magen. Det där väntrummet är så välbekant för alla mina känslor. Jag är välbekant för dem. Medan jag väntar pratar jag dansshow med sjuksköterskan Ullis. Det gör mig lugn. Snart ropar Rea upp mitt namn. När jag kliver in inser jag att jag aldrig suttit i den stolen tidigare. Jag besöker mest läkarna på kvinnohälsan knappt barnmorskan. Rea & jag pratar på, jag tror hon märker att jag är spänd. "Hur har ni det där hemma?" frågar hon & tittar upp mellan mina ben. "Vi har det så bra! Pausen är så skön & så ska vi gifta oss" svarar jag. Rea lyser upp & vi fortsätter prata bröllop till vi är klara med cellprovet.

Jag hade tänkt kliva in, göra det som behövdes & sen åka till jobbet. Inte prata ivf, vi har en paus. Så sitter jag där... 
"Vi tänker nog dra igång efter sommaren" börjar jag. Sen kommer frågorna. Rea lyssnar och svarar. Jag trodde att vi var tvungna att välja mellan en återinföring av embryo eller ett helt nytt försök. Isf väljer vi ett helt nytt försök eftersom det kan ge ännu fler embryon till frysen. Jag såg det som en kostnadsfråga. Rea tar fram sin pärm och hittar ett papper där det står att ett återinförande ingår. Jaaaa!!!! Så vårt nästa försök slipper jag alla mediciner innan. Vi sätter in embryot i en naturlig cykel, vid min egen ägglossning. Hur underbart är inte det? 

Jag gick därifrån med ett lugn. Min paus från hormoner blir längre än vi tänkt. Nu kör vi ett bröllop, en underbar sommar & sen kickar vi igång hösten med ett nytt försök. 

Glad påsk! 
/ Maria 

När längtan blir lättare...

Allmänt En kommentar

Påsk & ledighet. Otroligt skönt! Jag funderade på vad vi gjorde förra påsken men minns inte. Vi var säkert igång med något försök så därav kunde vi inte planera något. Den här påsken har vi planerat in så mycket vi bara kunnat. Förutom igår... då tog vi en cykeltur ner på stan. Spontant hamnade vi hos några vänner på bubbel & öl. Sedan cyklade vi hem för seriehäng. 

Började se ett par avsnitt, vaknar sedan upp ca 3 timmar senare, 22.45. Oj vad hände? Vi hade en ledig kväll ihop där vi också skulle finslipa det sista till bröllopet. Vi behövde nog sova, Johan sover än. 

I onsdags var jag tillbaks på kvinnohälsan. Det var dags att ta cellprov, något som blivit uppskjutet ett tag iom ivf-försök. Jag som är van att hänga på kvinnohälsan. Steg ändå in med klump i magen. Det där väntrummet är så välbekant för alla mina känslor. Jag är välbekant för dem. Medan jag väntar pratar jag dansshow med sjuksköterskan Ullis. Det gör mig lugn. Snart ropar Rea upp mitt namn. När jag kliver in inser jag att jag aldrig suttit i den stolen tidigare. Jag besöker mest läkarna på kvinnohälsan knappt barnmorskan. Rea & jag pratar på, jag tror hon märker att jag är spänd. "Hur har ni det där hemma?" frågar hon & tittar upp mellan mina ben. "Vi har det så bra! Pausen är så skön & så ska vi gifta oss" svarar jag. Rea lyser upp & vi fortsätter prata bröllop till vi är klara med cellprovet.

Jag hade tänkt kliva in, göra det som behövdes & sen åka till jobbet. Inte prata ivf, vi har en paus. Så sitter jag där... 
"Vi tänker nog dra igång efter sommaren" börjar jag. Sen kommer frågorna. Rea lyssnar och svarar. Jag trodde att vi var tvungna att välja mellan en återinföring av embryo eller ett helt nytt försök. Isf väljer vi ett helt nytt försök eftersom det kan ge ännu fler embryon till frysen. Jag såg det som en kostnadsfråga. Rea tar fram sin pärm och hittar ett papper där det står att ett återinförande ingår. Jaaaa!!!! Så vårt nästa försök slipper jag alla mediciner innan. Vi sätter in embryot i en naturlig cykel, vid min egen ägglossning. Hur underbart är inte det? 

Jag gick därifrån med ett lugn. Min paus från hormoner blir längre än vi tänkt. Nu kör vi ett bröllop, en underbar sommar & sen kickar vi igång hösten med ett nytt försök. 

Glad påsk! 
/ Maria 

När klockan slog 12 satte vi oss i bilen. Vi hade inte fått något samtall från CvL så det kändes tryggt. Vi hade gott om tid att ta oss till Uppsala. Jag som alltid får köra är fruktansvärt trött på vägen till Uppsala. Iofs är jag trött på Uppsala. När allt detta är över måste någon verkligen övertyga oss rejält för att vi ska ta oss till Uppsala igen. För varje gång vi åker därifrån så vill vi aldrig komma tillbaka.
 
Vi klev in på CvL tidigare än vi hade tid. Så vi kände oss som hemma, tog kaffe, kröp upp i soffan och kollade mobilerna. Lena kom förbi och sa hej. LYCKA! En sköterska visade oss till vårt rum. Det enda rummet vi inte har varit på tidigare, det var superfint! Sköterskan berättade att det faktiskt är det finaste rummet på hela kliniken. Vilken tur att vi fick det! Eftersom jag någonstans hoppas att det är sista gången vi är där. Jag svider om till mina fina strumpor och morgonrock. Sätter mig och dricker mitt kaffe med en liten spakänsla.
 
 
Doktor Tomas kommer in och vi lyssnar med spänning. Han berättar allt från början. Tydligen var det 5 ägg som blev befruktade men när de sedan tittade på äggen så hade ytterligare 1 blivit befruktat. WOW! Han berättade vidare om delningar hit och dit och där blev jag otålig och frågade om alla 6 fanns kvar. Han tittade på mig med en blick som sa: jag kommer dit... Jag fick bita mig i tungan och lyssna vidare. Till slut får vi veta att det finns 3 embryon. De tänker sätta in 1 och frysa 2. Jag frågar varlör de inte sätter in 2 men han svarar med en förklaring som jag inte orkar dra här men jag förstår att det är bra med 1.
 
Det som är bra med doktor Tomas är att han är lugn, svarar på våra frågor och förklarar på ett sätt som jag gör att jag äntligen förstår vad vi håller på med. Då är detta 6:e återinföringen. Han är även noggrann. Han gör ett ultraljud på mig innan för att mäta djupet på livmodern för att veta var han ska placera embryot. Han förklarar allt vi ser på skärmen. Sen är det dags för oss att se vårt lilla embryo. Jag blir alltid lika fascinerad när jag inser att det där kan verkligen vara vår bebis. Jag håller Johan i handen ser honom i ögonen och tar ett djupt andetag. Det är nu... Det är nu det händer. Jag hoppas så innerligt att det här ska funka och jag ser att Johan hoppas detsamma. Jag ler... Johan ler men torkar även bort en liten tår.
 
Vi går tillbaka till vårt rum och Tomas förklarar att jag måste ta det lugnt ett tag nu. Min kropp har varit med om mycket och tydligen så kan det bli komplikationer på äggstockarna. Johan tittar på mig! Jag vet exakt vad han tänker. Jag har 3 dansshower på lördag. Tomas ser våra blickar och frågar vad dessa betyder. Jag förklarar och han säger det Johan vill höra. Jag ska ta det lugnt. Hopp och skutt är inte okej. Så för första gången kommer jag inte kunna ge 100% på det jag älskar. Jag kommer att vara där men om det är lugn min kropp kräver är det lugn min kropp ska få. Vi säger hej då till Tomas och tackar honom så mycket.
 
Vi skålar efteråt med cider! Sedan lämnar vi fina CvL med en förhoppning som vi inte känt på länge. Vi vill så gärna att det ska funka den här gången men jag törs inte hoppas för mycket. För hoppas jag för mycket kommer besvikelsen bli för stor om det inte blir som vi vill.
 
Tiden som väntar nu är den värsta. Väntan! Vi ska försöka fylla den tiden med lugn och med glädje.
/ Maria
 

1 in och 2 i frysen!

Läkarbesök 6 kommentarer
När klockan slog 12 satte vi oss i bilen. Vi hade inte fått något samtall från CvL så det kändes tryggt. Vi hade gott om tid att ta oss till Uppsala. Jag som alltid får köra är fruktansvärt trött på vägen till Uppsala. Iofs är jag trött på Uppsala. När allt detta är över måste någon verkligen övertyga oss rejält för att vi ska ta oss till Uppsala igen. För varje gång vi åker därifrån så vill vi aldrig komma tillbaka.
 
Vi klev in på CvL tidigare än vi hade tid. Så vi kände oss som hemma, tog kaffe, kröp upp i soffan och kollade mobilerna. Lena kom förbi och sa hej. LYCKA! En sköterska visade oss till vårt rum. Det enda rummet vi inte har varit på tidigare, det var superfint! Sköterskan berättade att det faktiskt är det finaste rummet på hela kliniken. Vilken tur att vi fick det! Eftersom jag någonstans hoppas att det är sista gången vi är där. Jag svider om till mina fina strumpor och morgonrock. Sätter mig och dricker mitt kaffe med en liten spakänsla.
 
 
Doktor Tomas kommer in och vi lyssnar med spänning. Han berättar allt från början. Tydligen var det 5 ägg som blev befruktade men när de sedan tittade på äggen så hade ytterligare 1 blivit befruktat. WOW! Han berättade vidare om delningar hit och dit och där blev jag otålig och frågade om alla 6 fanns kvar. Han tittade på mig med en blick som sa: jag kommer dit... Jag fick bita mig i tungan och lyssna vidare. Till slut får vi veta att det finns 3 embryon. De tänker sätta in 1 och frysa 2. Jag frågar varlör de inte sätter in 2 men han svarar med en förklaring som jag inte orkar dra här men jag förstår att det är bra med 1.
 
Det som är bra med doktor Tomas är att han är lugn, svarar på våra frågor och förklarar på ett sätt som jag gör att jag äntligen förstår vad vi håller på med. Då är detta 6:e återinföringen. Han är även noggrann. Han gör ett ultraljud på mig innan för att mäta djupet på livmodern för att veta var han ska placera embryot. Han förklarar allt vi ser på skärmen. Sen är det dags för oss att se vårt lilla embryo. Jag blir alltid lika fascinerad när jag inser att det där kan verkligen vara vår bebis. Jag håller Johan i handen ser honom i ögonen och tar ett djupt andetag. Det är nu... Det är nu det händer. Jag hoppas så innerligt att det här ska funka och jag ser att Johan hoppas detsamma. Jag ler... Johan ler men torkar även bort en liten tår.
 
Vi går tillbaka till vårt rum och Tomas förklarar att jag måste ta det lugnt ett tag nu. Min kropp har varit med om mycket och tydligen så kan det bli komplikationer på äggstockarna. Johan tittar på mig! Jag vet exakt vad han tänker. Jag har 3 dansshower på lördag. Tomas ser våra blickar och frågar vad dessa betyder. Jag förklarar och han säger det Johan vill höra. Jag ska ta det lugnt. Hopp och skutt är inte okej. Så för första gången kommer jag inte kunna ge 100% på det jag älskar. Jag kommer att vara där men om det är lugn min kropp kräver är det lugn min kropp ska få. Vi säger hej då till Tomas och tackar honom så mycket.
 
Vi skålar efteråt med cider! Sedan lämnar vi fina CvL med en förhoppning som vi inte känt på länge. Vi vill så gärna att det ska funka den här gången men jag törs inte hoppas för mycket. För hoppas jag för mycket kommer besvikelsen bli för stor om det inte blir som vi vill.
 
Tiden som väntar nu är den värsta. Väntan! Vi ska försöka fylla den tiden med lugn och med glädje.
/ Maria