Vi är kvar i vår bubbla, vi är gravida och tiden tickar vidare. Vissa tycker  tiden går fort, vi tycker den går långsamt.  Imorgon kliver vi in i vecka 16. En gång till... vecka 16! Det är stort, väldigt stort för oss som aldrig kommit längre än vecka 7, har 2 missfall och åtskilliga motgångar bakom sig. 
 
Även om vi är superglada och lyckliga över vår graviditet kommer vi inte slappna av förrän Pionen är ute, ute med ett dunkande litet hjärta. Ibland känns det som om alla andra runt omkring är lite gladare och faller lite lättare i lyckotårar, vi väntar med att släppa allt. Vi kan inte släppa ut allt nu, men vi kan njuta av tiden som är. Det är något vi blivit bättre på, att våga njuta av nuet.
 
Det har varit tuffa veckor, Maria har mått illa och haft humörsvängningar. Jag har inte vetat hur jag ska bemöta det, ingen av oss vet ju vad som händer med oss eller i Maria eller vad det gör med henne. Så mitt humör har nog inte heller varit på topp.
 
Men nu är det en "lugn" period, Maria har huvudvärk men inget illamående. Det känns bra och vi kan andas lite för första gången på länge utan att vara oroliga över missfall och behöva åka in på extrakoller.
 
Jag har inte känt ett lika stort behov av att skriva av mig under de här veckorna. Istället har jag pratat mycket med kollegor eller vänner. Det har varit skönt och det har varit det jag har behövt!
 
Nu ni, en ny vecka och imorgon kliver vi in i vår vecka 16. Det är stort!
 
/Johan

Ny vecka, nya tag

Allmänt Kommentera
Vi är kvar i vår bubbla, vi är gravida och tiden tickar vidare. Vissa tycker  tiden går fort, vi tycker den går långsamt.  Imorgon kliver vi in i vecka 16. En gång till... vecka 16! Det är stort, väldigt stort för oss som aldrig kommit längre än vecka 7, har 2 missfall och åtskilliga motgångar bakom sig. 
 
Även om vi är superglada och lyckliga över vår graviditet kommer vi inte slappna av förrän Pionen är ute, ute med ett dunkande litet hjärta. Ibland känns det som om alla andra runt omkring är lite gladare och faller lite lättare i lyckotårar, vi väntar med att släppa allt. Vi kan inte släppa ut allt nu, men vi kan njuta av tiden som är. Det är något vi blivit bättre på, att våga njuta av nuet.
 
Det har varit tuffa veckor, Maria har mått illa och haft humörsvängningar. Jag har inte vetat hur jag ska bemöta det, ingen av oss vet ju vad som händer med oss eller i Maria eller vad det gör med henne. Så mitt humör har nog inte heller varit på topp.
 
Men nu är det en "lugn" period, Maria har huvudvärk men inget illamående. Det känns bra och vi kan andas lite för första gången på länge utan att vara oroliga över missfall och behöva åka in på extrakoller.
 
Jag har inte känt ett lika stort behov av att skriva av mig under de här veckorna. Istället har jag pratat mycket med kollegor eller vänner. Det har varit skönt och det har varit det jag har behövt!
 
Nu ni, en ny vecka och imorgon kliver vi in i vår vecka 16. Det är stort!
 
/Johan
Det blir inte lika mycket uppdatering här längre. Vi lever i vår lilla bubbla som vi är oroliga över ska spricka närsom helst. Jag lider av bruna/röda flytningar som emellanåt kommer klumpvist ut i toaletten. Första gången var en söndag, då jag var helt övertygad om att vi fått missfall. Mina symtom var helt borta. Kvinnohälsan tog emot oss på måndagen och vi fick se det lilla hjärtat slå. Där och då var vi i total lycka. Dagarna gick och vi var på tidigt UL. Vi fick se Liten röra på sig och det var magiskt. Nu tänkte vi att äntligen kan vi börja njuta lite. Det är på riktigt! Tyvärr kom en ny söndag och jag får ut klumpar stora som matskedar. Eftersom vi inte fick missfall helgen innan så fick vi det helt klart då. Jag fixade inte att vänta så vi ringde upp till sjukhuset. Inom 10 minuter var vi där. Ännu en gång fick vi se det lilla hjärtat slå. 
 
På måndagen ringde jag Kvinnohälsan för att få prata av mig. För jag behöver få veta varför det är som det är. Jag tycker att det är mycket som kommer ut medan barnmorskan lugnade mig med att det inte är mycket. Jag tänker inte gå in på detaljer gällande detta men jag kände mig iaf mycket lugnare efter mitt samtal med dem. Vi ska även få komma in imorn och se så att allt ser bra ut. 
 
Det är mycket som händer i kroppen. Illamåendet är över men jag har en hemsk smak i munnen. Magen har börjat växa lite men jag känner mig mest pluffsig. Igår efter dansuppvisningen med barnen så började ljumskarna smärta och jag hade svårt att gå. Jag vet inte hur jag ska förklara men det känns som att underlivet vill dras isär. Idag har jag tagit en promenad och städat och kroppen är trött. Jag kanske behöver inse att jag behöver vila mer än vanligt. 
 
Mitt humör är tydligen inte det bästa heller enligt min man. Men jag är som sagt trött och orkar inte alltid med alla hans skämt. Jag vill bara ha lugn & ro. Han är väl inte heller helt nöjd med mina utspel om att vi fått missfall flera gånger på ett par veckor men jag vet ju inte vad jag ska tro när det händer saker med min kropp. Jag önskar på något sätt att han kunde få dela det kroppsliga med mig för det är så svårt att förklara och få honom att förstå. Jag låter honom iaf vara delaktig i allt som sker. Han får veta allt som händer och allt jag tänker. 
Jag antar att han själv kommer berätta här inom snar framtid hur han ser på allt som sker i vårt liv. 
 
Tack till  alla er som tänker på oss. Det betyder massor! / Maria 
 

Livet som gravida.

Allmänt En kommentar
Det blir inte lika mycket uppdatering här längre. Vi lever i vår lilla bubbla som vi är oroliga över ska spricka närsom helst. Jag lider av bruna/röda flytningar som emellanåt kommer klumpvist ut i toaletten. Första gången var en söndag, då jag var helt övertygad om att vi fått missfall. Mina symtom var helt borta. Kvinnohälsan tog emot oss på måndagen och vi fick se det lilla hjärtat slå. Där och då var vi i total lycka. Dagarna gick och vi var på tidigt UL. Vi fick se Liten röra på sig och det var magiskt. Nu tänkte vi att äntligen kan vi börja njuta lite. Det är på riktigt! Tyvärr kom en ny söndag och jag får ut klumpar stora som matskedar. Eftersom vi inte fick missfall helgen innan så fick vi det helt klart då. Jag fixade inte att vänta så vi ringde upp till sjukhuset. Inom 10 minuter var vi där. Ännu en gång fick vi se det lilla hjärtat slå. 
 
På måndagen ringde jag Kvinnohälsan för att få prata av mig. För jag behöver få veta varför det är som det är. Jag tycker att det är mycket som kommer ut medan barnmorskan lugnade mig med att det inte är mycket. Jag tänker inte gå in på detaljer gällande detta men jag kände mig iaf mycket lugnare efter mitt samtal med dem. Vi ska även få komma in imorn och se så att allt ser bra ut. 
 
Det är mycket som händer i kroppen. Illamåendet är över men jag har en hemsk smak i munnen. Magen har börjat växa lite men jag känner mig mest pluffsig. Igår efter dansuppvisningen med barnen så började ljumskarna smärta och jag hade svårt att gå. Jag vet inte hur jag ska förklara men det känns som att underlivet vill dras isär. Idag har jag tagit en promenad och städat och kroppen är trött. Jag kanske behöver inse att jag behöver vila mer än vanligt. 
 
Mitt humör är tydligen inte det bästa heller enligt min man. Men jag är som sagt trött och orkar inte alltid med alla hans skämt. Jag vill bara ha lugn & ro. Han är väl inte heller helt nöjd med mina utspel om att vi fått missfall flera gånger på ett par veckor men jag vet ju inte vad jag ska tro när det händer saker med min kropp. Jag önskar på något sätt att han kunde få dela det kroppsliga med mig för det är så svårt att förklara och få honom att förstå. Jag låter honom iaf vara delaktig i allt som sker. Han får veta allt som händer och allt jag tänker. 
Jag antar att han själv kommer berätta här inom snar framtid hur han ser på allt som sker i vårt liv. 
 
Tack till  alla er som tänker på oss. Det betyder massor! / Maria 
 
"Njut av att ni är gravida!"
Eh.. brunt blod, inga symtom... Oron över att allt gått åt skogen. Men ett litet hjärta som slår. 
v.13. Många veckor kvar. Veckor av oro eller veckor av njutning?
Föräldragrupper, profylaxkurser, förlossning och föräldraledigt. Nej det där gäller inte oss. Eller? 
Hur ska vi förlika oss med tanken att vi ska bli föräldrar? 
Vi är fortfarande i chock men när den släpper ska vi nog se till att vi njuter och inse att vi ska bli föräldrar. 
// Maria 
 
 

Njut.

Allmänt 4 kommentarer
"Njut av att ni är gravida!"
Eh.. brunt blod, inga symtom... Oron över att allt gått åt skogen. Men ett litet hjärta som slår. 
v.13. Många veckor kvar. Veckor av oro eller veckor av njutning?
Föräldragrupper, profylaxkurser, förlossning och föräldraledigt. Nej det där gäller inte oss. Eller? 
Hur ska vi förlika oss med tanken att vi ska bli föräldrar? 
Vi är fortfarande i chock men när den släpper ska vi nog se till att vi njuter och inse att vi ska bli föräldrar. 
// Maria