Att ge sin son medicin varje morgon är påfrestande, framför allt när den inte hjälper. Otto kräks fortfarande lika mycket. Men vi ger det lite mer tid. På onsdag är det viktkontroll och jag hoppas så att det hänt något. 

Jag ser mig inte som en bra mamma. Jag är en mamma under utbildning. Jag har konstant dåligt samvete. Som just nu. Otto sitter i babysittern och kollar fotboll med sin pappa. Otto gillar tvn, den har fina färger och det rör på sig. Han blir lugn. Har vi tur så somnar han. Så kommer det: Dåligt samvete. Är det okej att han somnar framför tvn? Borde han titta på tv? Är han för liten?
Eller när jag tar en tur med bilen så han sover 3-4 timmar så jag får lite gjort. Eller när han får skrika lite när jag bara måste få kissa. 
Jag ifrågasätter allt jag gör.

Jag trodde att jag skulle vara en cool mamma, inte en mamma som gråter hela tiden. Som är orolig och försiktig. Jag skulle göra allt för Otto men det är svårt att veta vad allt är. 
Utbildningen fortsätter och jag antar att jag aldrig blir klar. 
/ Maria 
 

Mamma under utbildning.

Allmänt 3 kommentarer
Att ge sin son medicin varje morgon är påfrestande, framför allt när den inte hjälper. Otto kräks fortfarande lika mycket. Men vi ger det lite mer tid. På onsdag är det viktkontroll och jag hoppas så att det hänt något. 

Jag ser mig inte som en bra mamma. Jag är en mamma under utbildning. Jag har konstant dåligt samvete. Som just nu. Otto sitter i babysittern och kollar fotboll med sin pappa. Otto gillar tvn, den har fina färger och det rör på sig. Han blir lugn. Har vi tur så somnar han. Så kommer det: Dåligt samvete. Är det okej att han somnar framför tvn? Borde han titta på tv? Är han för liten?
Eller när jag tar en tur med bilen så han sover 3-4 timmar så jag får lite gjort. Eller när han får skrika lite när jag bara måste få kissa. 
Jag ifrågasätter allt jag gör.

Jag trodde att jag skulle vara en cool mamma, inte en mamma som gråter hela tiden. Som är orolig och försiktig. Jag skulle göra allt för Otto men det är svårt att veta vad allt är. 
Utbildningen fortsätter och jag antar att jag aldrig blir klar. 
/ Maria 
 

Snön ligger vit på backen och imorgon är det julafton, vår första julafton som en familj och den första julen i vårt nya boende. Jag som aldrig varit förtjust i julen kan även jag känna ett pirr i magen nu.
 
I fredags gick jag på stan efter jobbet för att försöka införskaffa mig de sista julklapparna. Det slutade med att jag fick för hög stressnivå och tog bussen hemåt istället. Väl hemma sa Maria att "det löser sig, vi hjäps åt!". Sagt och gjort, igår hjälptes vi åt, hela familjen, att fixa det sista. Vi har dragit ner på klapparna till i år och egentligen bör jag inte känna någon stress. Om inte förr så till den här julen är inte det materiella det viktiga, det är att få vara tillsammans med nära och kära. 
 
I år har vi fått det enda vi saknat och tänka sig att det var en liten Otto vi väntat på. Den där lilla killen som antagligen kommer bli lång och smal som sin far. Den där killen som gillar att kissa ner sin pappa eftersom han är för långsam med blöjbytet. Killen som lurar sina föräldrar gång på gång att ta sena bilturer och promenader, för att sedan vara lika klarvaken som tidigare. Killen som gillar att hålla handen, vara nära och som sprider så mycket kärlek varje dag. Den perfekta för oss och allt vad vi behöver.
 
Jag tar ett djupt andetag och tänker att allt löser sig. Det kommer bli mysigt att få träffa familjen, släkten och att få vara en familj för första julen i våra liv. Det kommer bli en bra jul!
 
God jul från oss!
 
/Johan 
 
 

Dan före Dopparedagen!

Allmänt Kommentera
Snön ligger vit på backen och imorgon är det julafton, vår första julafton som en familj och den första julen i vårt nya boende. Jag som aldrig varit förtjust i julen kan även jag känna ett pirr i magen nu.
 
I fredags gick jag på stan efter jobbet för att försöka införskaffa mig de sista julklapparna. Det slutade med att jag fick för hög stressnivå och tog bussen hemåt istället. Väl hemma sa Maria att "det löser sig, vi hjäps åt!". Sagt och gjort, igår hjälptes vi åt, hela familjen, att fixa det sista. Vi har dragit ner på klapparna till i år och egentligen bör jag inte känna någon stress. Om inte förr så till den här julen är inte det materiella det viktiga, det är att få vara tillsammans med nära och kära. 
 
I år har vi fått det enda vi saknat och tänka sig att det var en liten Otto vi väntat på. Den där lilla killen som antagligen kommer bli lång och smal som sin far. Den där killen som gillar att kissa ner sin pappa eftersom han är för långsam med blöjbytet. Killen som lurar sina föräldrar gång på gång att ta sena bilturer och promenader, för att sedan vara lika klarvaken som tidigare. Killen som gillar att hålla handen, vara nära och som sprider så mycket kärlek varje dag. Den perfekta för oss och allt vad vi behöver.
 
Jag tar ett djupt andetag och tänker att allt löser sig. Det kommer bli mysigt att få träffa familjen, släkten och att få vara en familj för första julen i våra liv. Det kommer bli en bra jul!
 
God jul från oss!
 
/Johan 
 
 
Natten är snart över. Natten som är så bra just nu. Jag skriver just nu för vi vet aldrig när det ändras. Vi har också haft turen att Otto varit så nöjd men det har ändrats. Från lugna dagar/kvällar med närhet till skrik och orolighet. 

Otto är under utredning för sina kräkningar. Han går inte upp i vikt som han ska. Otto är världens bästa gällande läkarbesök och undersökningar. Det har varit många för en liten kille. De hittar inget utan han är "bara" ett "kräkbarn". Så efter att uteslutit mjölkprotein och mata med soyagrädde får Otto nu medicin. Vi hoppas att det gör att han slipper kräkas. 

Min kropp värker efter allt gungande, vaggande och försök till lugn. Mitt samvete gnager för att jag vill så gärna att han sover så  jag får äta eller vila. Jag är mentalt slut efter alla turer kring hans mående. 

Nu börjar dagen för oss. Otto ligger just nu brevid mig i sin säng och jag älskar ljudet av hans snuttande på nappen. Min oro inför dagen finns redan. Dock ska vi iväg och fixa sista inför jul så jag vet att han kommer sova gott i vagnen. Men hur blir kvällen? Att redan nu 05.53 fundera över hur kvällen blir. Mentalt trött är vad jag är. 

Otto blir 7 veckor idag. Galet vad fort det går. Men så oerhört häftigt att se hans utveckling. Våra bästa stunder har vi på skötbordet där han skrattar och pratar. Hans leende är det vackraste i världen. Och jag blir så varm och lycklig när han delar ut dessa till andra.

Det är tufft just nu men jag älskar att vara mamma. Mina tårar byts ut mot leende när jag ser på honom. Denna lilla varelse är vårt allt. Snart njuter vi av Johans ledighet och förhoppningsvis ett lugn i jul. Min fina fina familj vad ni är bäst! 
/ Maria 

Min fina familj.

Allmänt En kommentar
Natten är snart över. Natten som är så bra just nu. Jag skriver just nu för vi vet aldrig när det ändras. Vi har också haft turen att Otto varit så nöjd men det har ändrats. Från lugna dagar/kvällar med närhet till skrik och orolighet. 

Otto är under utredning för sina kräkningar. Han går inte upp i vikt som han ska. Otto är världens bästa gällande läkarbesök och undersökningar. Det har varit många för en liten kille. De hittar inget utan han är "bara" ett "kräkbarn". Så efter att uteslutit mjölkprotein och mata med soyagrädde får Otto nu medicin. Vi hoppas att det gör att han slipper kräkas. 

Min kropp värker efter allt gungande, vaggande och försök till lugn. Mitt samvete gnager för att jag vill så gärna att han sover så  jag får äta eller vila. Jag är mentalt slut efter alla turer kring hans mående. 

Nu börjar dagen för oss. Otto ligger just nu brevid mig i sin säng och jag älskar ljudet av hans snuttande på nappen. Min oro inför dagen finns redan. Dock ska vi iväg och fixa sista inför jul så jag vet att han kommer sova gott i vagnen. Men hur blir kvällen? Att redan nu 05.53 fundera över hur kvällen blir. Mentalt trött är vad jag är. 

Otto blir 7 veckor idag. Galet vad fort det går. Men så oerhört häftigt att se hans utveckling. Våra bästa stunder har vi på skötbordet där han skrattar och pratar. Hans leende är det vackraste i världen. Och jag blir så varm och lycklig när han delar ut dessa till andra.

Det är tufft just nu men jag älskar att vara mamma. Mina tårar byts ut mot leende när jag ser på honom. Denna lilla varelse är vårt allt. Snart njuter vi av Johans ledighet och förhoppningsvis ett lugn i jul. Min fina fina familj vad ni är bäst! 
/ Maria