Ja! Idag får vi nycklarna till vårt nya boende. Jag har varit lite orolig att Pionen tänkt titta ut lite tidigare men nej. Puh! Då kan vi iaf skriva de sista papprena idag. Vi börjar köra kartonger direkt. Eller andra kör & bär, jag packar upp. Nästa mål är att knipa till lördag då vi tänker köra möbler. Sen... sen får den komma när den vill. 

Idag är det 6 dagar till BF. 6 dagar! Hur fort har inte sista tiden gått? Jag som tyckte tiden stod stilla ett tag. Men vips så är vi inne i november imorn. Jag har gått på föräldraledighet och vi flyttar. Galet! 

Jag är en person som behöver ha koll & kontroll och vara förberedd. Jag har inte det just nu. Vi vet verkligen inte när bebisen kommer. Vi vet heller inte hur vårt liv kommer se ut när Pionen flyttar in. Jag funderar mycket men det är skönt att bolla allt detta med Johan så lugnar han mig. 
Allt löser sig. 
/ Maria 

Flytt & födelse

Allmänt Kommentera
Ja! Idag får vi nycklarna till vårt nya boende. Jag har varit lite orolig att Pionen tänkt titta ut lite tidigare men nej. Puh! Då kan vi iaf skriva de sista papprena idag. Vi börjar köra kartonger direkt. Eller andra kör & bär, jag packar upp. Nästa mål är att knipa till lördag då vi tänker köra möbler. Sen... sen får den komma när den vill. 

Idag är det 6 dagar till BF. 6 dagar! Hur fort har inte sista tiden gått? Jag som tyckte tiden stod stilla ett tag. Men vips så är vi inne i november imorn. Jag har gått på föräldraledighet och vi flyttar. Galet! 

Jag är en person som behöver ha koll & kontroll och vara förberedd. Jag har inte det just nu. Vi vet verkligen inte när bebisen kommer. Vi vet heller inte hur vårt liv kommer se ut när Pionen flyttar in. Jag funderar mycket men det är skönt att bolla allt detta med Johan så lugnar han mig. 
Allt löser sig. 
/ Maria 
Min man... Min fina man. I 38 veckor har vi varit gravida. Men det är snart 6 år sen vi hade snacket om barn. Vill vi ha barn? När vill vi ha barn? Vi bestämde oss för att låta det ske när det ske. Jag minns att Johan tyckte att det var konstigt att vi pratade barn. Han hade nog inte tänkt att det skulle komma så tidigt. Men jag tror att vi båda är glada över att vi började när vi gjorde. Så 6 år senare, 8 IVF-försök är vi nu väldigt nära. 
 
Den här tiden har varit tuff för oss. Jag har under alla våra försök mått riktigt dåligt, det har många gånger gått ut över Johan. Han har stöttat, tröstat men även suckat. Jag har stängt honom ute och låtit honom ta många smällar. Han själv har inte klagat. Inte en enda gång. Inte till mig i alla fall. Hur han har orkat det har jag ingen aning om. Han brukar många gånger säga att jag är den starkaste han vet men jag tror faktiskt att han är betydligt starkare än mig. Han har burit mig och tagit oss upp många gånger. 
 
Jag har haft en bra graviditet. Jag har mått bra. Inga jobbiga krämpor. Jag jobbar in i det sista för att jag kan och vill. Sen att jag tycker att det har varit väldigt jobbigt att vara gravid. Att min kropp förändrats och att jag inte orkar lika mycket som jag brukar. Oavsett hur mycket jag klagar så är Johan så lycklig över att jag är gravid. Självklart är jag det också men jag tror att Johan har njutit mer av denna graviditet än vad jag gör. Johan peppar mig och stärker mig. Han talar om för mig varje dag att jag är vacker. Även om jag för det mesta suckar åt honom för jag känner mig som skit så uppskattar jag att han alltid fortsätter. 
 
När vi pratar förlossning berättar han om sin oro. Då vill jag bara gråta och ångrar mig att vi ska ha barn. Johan är orolig över att det ska hända mig eller barnet något. Jag vill inte tänka så. Men jag vet att om Johan skulle behöva göra något där hans liv kan påverkas så skulle jag vara lika orolig. Men vi fokuserar på att allt kommer gå bra. 
 
Jag vill ofta prata framtid. Jag vill inte att vår relation ska förändras. Jag förstår att det kommer att komma en liten varelse som kommer att betyda så mycket mer i vårt liv än vad vi kan förstå. Men Johan är min människa. Jag vill att vi fortsätter teama så bra som vi gör trots att tiden för oss kommer att minska. Johan kommer inte att ha all min fokus men jag vill inte glömma bort honom. Jag hoppas att eftersom vi pratar om detta så kommer vi vara medvetna om oss. 
 
Så Johan, fortsätt sjung illa, dra dåliga skämt och ta i mig fast jag stöter bort dig. För du är fantastisk och underbar. Jag är så himla glad att det är just du som ska bli vår Pions pappa. Vi kommer bli så bortskämda med dig i vårt liv. 
 
// Maria
 
 
 
 
 
 

Min människa.

Allmänt En kommentar
Min man... Min fina man. I 38 veckor har vi varit gravida. Men det är snart 6 år sen vi hade snacket om barn. Vill vi ha barn? När vill vi ha barn? Vi bestämde oss för att låta det ske när det ske. Jag minns att Johan tyckte att det var konstigt att vi pratade barn. Han hade nog inte tänkt att det skulle komma så tidigt. Men jag tror att vi båda är glada över att vi började när vi gjorde. Så 6 år senare, 8 IVF-försök är vi nu väldigt nära. 
 
Den här tiden har varit tuff för oss. Jag har under alla våra försök mått riktigt dåligt, det har många gånger gått ut över Johan. Han har stöttat, tröstat men även suckat. Jag har stängt honom ute och låtit honom ta många smällar. Han själv har inte klagat. Inte en enda gång. Inte till mig i alla fall. Hur han har orkat det har jag ingen aning om. Han brukar många gånger säga att jag är den starkaste han vet men jag tror faktiskt att han är betydligt starkare än mig. Han har burit mig och tagit oss upp många gånger. 
 
Jag har haft en bra graviditet. Jag har mått bra. Inga jobbiga krämpor. Jag jobbar in i det sista för att jag kan och vill. Sen att jag tycker att det har varit väldigt jobbigt att vara gravid. Att min kropp förändrats och att jag inte orkar lika mycket som jag brukar. Oavsett hur mycket jag klagar så är Johan så lycklig över att jag är gravid. Självklart är jag det också men jag tror att Johan har njutit mer av denna graviditet än vad jag gör. Johan peppar mig och stärker mig. Han talar om för mig varje dag att jag är vacker. Även om jag för det mesta suckar åt honom för jag känner mig som skit så uppskattar jag att han alltid fortsätter. 
 
När vi pratar förlossning berättar han om sin oro. Då vill jag bara gråta och ångrar mig att vi ska ha barn. Johan är orolig över att det ska hända mig eller barnet något. Jag vill inte tänka så. Men jag vet att om Johan skulle behöva göra något där hans liv kan påverkas så skulle jag vara lika orolig. Men vi fokuserar på att allt kommer gå bra. 
 
Jag vill ofta prata framtid. Jag vill inte att vår relation ska förändras. Jag förstår att det kommer att komma en liten varelse som kommer att betyda så mycket mer i vårt liv än vad vi kan förstå. Men Johan är min människa. Jag vill att vi fortsätter teama så bra som vi gör trots att tiden för oss kommer att minska. Johan kommer inte att ha all min fokus men jag vill inte glömma bort honom. Jag hoppas att eftersom vi pratar om detta så kommer vi vara medvetna om oss. 
 
Så Johan, fortsätt sjung illa, dra dåliga skämt och ta i mig fast jag stöter bort dig. För du är fantastisk och underbar. Jag är så himla glad att det är just du som ska bli vår Pions pappa. Vi kommer bli så bortskämda med dig i vårt liv. 
 
// Maria
 
 
 
 
 
 
V.38, 37+1. 
Det kan ske närsom. Det får gärna ske närsom. Jag har försökt planera så att allt ska flyta på bra men en sak som vi har lärt oss under hela vår IVF-karusell är att det är inte vi som bestämmer. Det är min kropp. Men vi har en grundplan gällande flytten om 2 veckor med olika förutsättningar. Som Johan säger gång på gång .Det löser sig. Frågan är om det är mig han försöker övertala eller han själv? 
 
Under denna långa resa så har vi stött på så många människor som är i samma sits. Under våra två år med bloggen har jag fått kontakt med flera kämpande par, de som lyckats och gamla vänner. Flera av de kämpande paren har under tiden lyckats. Jag har kramats med barndomskompisar som jag inte trodde att jag skulle ha kontakt med igen. Jag är så oerhört tacksam för varje litet meddelande som peppat oss. Varje tanke ni tänkt på oss. Vi är snart i mål. Snart har vi också lyckats. Tack för att ni följer oss. Det betyder massor. 
 
Kram Maria  
 
 

Det är nära nu.

Allmänt En kommentar
V.38, 37+1. 
Det kan ske närsom. Det får gärna ske närsom. Jag har försökt planera så att allt ska flyta på bra men en sak som vi har lärt oss under hela vår IVF-karusell är att det är inte vi som bestämmer. Det är min kropp. Men vi har en grundplan gällande flytten om 2 veckor med olika förutsättningar. Som Johan säger gång på gång .Det löser sig. Frågan är om det är mig han försöker övertala eller han själv? 
 
Under denna långa resa så har vi stött på så många människor som är i samma sits. Under våra två år med bloggen har jag fått kontakt med flera kämpande par, de som lyckats och gamla vänner. Flera av de kämpande paren har under tiden lyckats. Jag har kramats med barndomskompisar som jag inte trodde att jag skulle ha kontakt med igen. Jag är så oerhört tacksam för varje litet meddelande som peppat oss. Varje tanke ni tänkt på oss. Vi är snart i mål. Snart har vi också lyckats. Tack för att ni följer oss. Det betyder massor. 
 
Kram Maria