I onsdags fick vi nycklarna, skrev på de sista papprena och körde kartonger för fullt till vårt nya boende. På kvällen låg vi i sängen, tog det lugnt, och började på ett nytt serie-maraton. DÅ GICK VATTNET! Bland tårar och kaos ringde jag till förlossningen
och fick en tid till förmiddagen dagen efter. Men på natten var vi tvungna att åka in på grund av värkarna. Dock åkte vi hem ganska snabbt igen och fick en ändrad tid till kvällen därpå.
Timmarna gick, vi sov lite, värkarna blev längre och kom med mer och mer kraft.
Efter lunch var värkarna tätare och än mer smärtsamma, då åkte vi in igen. Den här gången fick vi stanna!
Då lustgasen inte hjälpte bad Maria om Epidural, ryggbedövning, och läkare kom in och kände på magen. Efter ett UL visade det sig att Pionen låg i säte och alltså inte alls som alla trott. Inom loppet av 45-60 minuter låg Maria på operationsbordet
för ett akut kejsarsnitt. Resan dit var tuff eftersom att återigen sprack vår planering, vad hände med den vaginala födelsen?
Ett kort men kämpigt ingrepp senare fick vi äntligen höra Pionens första skrikande ljud. DET kommer jag alltid komma ihåg som ett av de mäktigaste ögonblicken i mitt liv.
Pionen var ute och visade sig vara en kille på 50 cm och 3800 g. Vår Pion var äntligen här!
Idag kom vi hem, våra underbara vänner och familj har genomfört vår flytt utan oss. De inblandade är vi evigt tacksamma för!
Nu ska vi landa med Pionen, lära känna och fortsätta älska. Maria är den starkaste människan jag vet och visade det verkligen under de senaste dagarna, hon är min superhjälte!
"Hej världen, jag är här nu!"
/ Johan
skriven
Grattis!