Vi är kvar i vår bubbla, vi är gravida och tiden tickar vidare. Vissa tycker tiden går fort, vi tycker den går långsamt. Imorgon kliver vi in i vecka 16. En gång till... vecka 16! Det är stort, väldigt stort för oss som aldrig kommit längre än vecka 7, har 2 missfall och åtskilliga motgångar bakom sig.
Även om vi är superglada och lyckliga över vår graviditet kommer vi inte slappna av förrän Pionen är ute, ute med ett dunkande litet hjärta. Ibland känns det som om alla andra runt omkring är lite gladare och faller lite lättare i lyckotårar, vi väntar med att släppa allt. Vi kan inte släppa ut allt nu, men vi kan njuta av tiden som är. Det är något vi blivit bättre på, att våga njuta av nuet.
Det har varit tuffa veckor, Maria har mått illa och haft humörsvängningar. Jag har inte vetat hur jag ska bemöta det, ingen av oss vet ju vad som händer med oss eller i Maria eller vad det gör med henne. Så mitt humör har nog inte heller varit på topp.
Men nu är det en "lugn" period, Maria har huvudvärk men inget illamående. Det känns bra och vi kan andas lite för första gången på länge utan att vara oroliga över missfall och behöva åka in på extrakoller.
Jag har inte känt ett lika stort behov av att skriva av mig under de här veckorna. Istället har jag pratat mycket med kollegor eller vänner. Det har varit skönt och det har varit det jag har behövt!
Nu ni, en ny vecka och imorgon kliver vi in i vår vecka 16. Det är stort!
/Johan