Det blir inte lika mycket uppdatering här längre. Vi lever i vår lilla bubbla som vi är oroliga över ska spricka närsom helst. Jag lider av bruna/röda flytningar som emellanåt kommer klumpvist ut i toaletten. Första gången var en söndag, då jag var helt övertygad om att vi fått missfall. Mina symtom var helt borta. Kvinnohälsan tog emot oss på måndagen och vi fick se det lilla hjärtat slå. Där och då var vi i total lycka. Dagarna gick och vi var på tidigt UL. Vi fick se Liten röra på sig och det var magiskt. Nu tänkte vi att äntligen kan vi börja njuta lite. Det är på riktigt! Tyvärr kom en ny söndag och jag får ut klumpar stora som matskedar. Eftersom vi inte fick missfall helgen innan så fick vi det helt klart då. Jag fixade inte att vänta så vi ringde upp till sjukhuset. Inom 10 minuter var vi där. Ännu en gång fick vi se det lilla hjärtat slå.
På måndagen ringde jag Kvinnohälsan för att få prata av mig. För jag behöver få veta varför det är som det är. Jag tycker att det är mycket som kommer ut medan barnmorskan lugnade mig med att det inte är mycket. Jag tänker inte gå in på detaljer gällande detta men jag kände mig iaf mycket lugnare efter mitt samtal med dem. Vi ska även få komma in imorn och se så att allt ser bra ut.
Det är mycket som händer i kroppen. Illamåendet är över men jag har en hemsk smak i munnen. Magen har börjat växa lite men jag känner mig mest pluffsig. Igår efter dansuppvisningen med barnen så började ljumskarna smärta och jag hade svårt att gå. Jag vet inte hur jag ska förklara men det känns som att underlivet vill dras isär. Idag har jag tagit en promenad och städat och kroppen är trött. Jag kanske behöver inse att jag behöver vila mer än vanligt.
Mitt humör är tydligen inte det bästa heller enligt min man. Men jag är som sagt trött och orkar inte alltid med alla hans skämt. Jag vill bara ha lugn & ro. Han är väl inte heller helt nöjd med mina utspel om att vi fått missfall flera gånger på ett par veckor men jag vet ju inte vad jag ska tro när det händer saker med min kropp. Jag önskar på något sätt att han kunde få dela det kroppsliga med mig för det är så svårt att förklara och få honom att förstå. Jag låter honom iaf vara delaktig i allt som sker. Han får veta allt som händer och allt jag tänker.
Jag antar att han själv kommer berätta här inom snar framtid hur han ser på allt som sker i vårt liv.
Tack till alla er som tänker på oss. Det betyder massor! / Maria
skriven
Härligt att höra ❤️ Jag brukar läsa eran blogg ibland o nu var det länge sen. Så roligt att se att det fortfarande går bra för o att er lilla bebis där inne 😊