När Johan började prata om matchen, hur viktig den är för honom, hur han vill se matchen i sin ensamhet börjar mina funderingar. Kanske är det en dålig idé... Han räknar ner till 26 maj 20.45. Jag fortsätter planera. Han påpekar sina planer, ensam hemma.
Igår 18.00 ber jag honom att göra sig iordning. Han ska inte få se matchen ensam hemma. Där, då inser jag! Paniken växer i honom. Han tittar på mig & säger: du vet att allt jag vill är att se matchen hemma.
Jag börjar gråta och för en sekund funderar jag på att ställa in allt. Men tänker att det blir nog bra... han kidnappas & lämnas till sina vänner. Jag gråter... mycket.
Han får en bra kväll eller hur bra en kväll nu kan bli när Liverpool förlorar? Men jag vet att han är grymt besviken på mig. Det vill jag aldrig vara med om igen.
Johans kärlek till fotbollslaget Liverpool går inte att beskriva. Jag har hånat, skrattat & förlöjligat honom, Liverpool & fotbollen. Han vet allt som kan vetas om detta. Allt detta från ett intresse från hans pappa. Jag önskar så att jag
lärt känna hans pappa för jag vet att Johan är så lik honom.
Johan, jag lovar att aldrig mer göra detta mot dig. Jag lovar att låta dig prata om Liverpool även om jag kanske inte alltid lyssnar. En dag har du ett barn som du kan lära allt om Liverpool.
Tack till er som fick tillbringa kvällen med honom igår. Tack till mina vänner som torkade mina tårar.
Förlåt Johan! Jag hoppas så att du älskar mig som Liverpool! ❤️