Min.

3 kommentarer
Jag är så galet trött. Somnar tidigt men sover sen väldigt illa. Jag tror mig känna illamående men tror att det bara är inbillning. Jag tog idag en promenad men var helt slut, övervägde att lägga mig ner och gråta men fortsatte gå. Även det kan tänkas bero på mitt tillstånd fast jag tror att det bara rör sig om att jag är sjukt otränad för tillfället. 

I allt detta står min man bredvid. Jag behöver hylla denna människa. Han som står ut med mig. När jag av trötthet gråter hejdlöst. När han lagar thaimat bara för att det är det enda jag är sugen på. Han som ikväll tvättat all vår smutstvätt. Han som kliar mig på ryggen. Hämtar ett glas vatten. Han som också står emot att köpa allt onyttigt i kiosken. Han som får skäll av mig i sömnen. Han ler och säger att han älskar oss. Mig och den lilla pionen. Han är min. Min Johan. Vi älskar dig! 
// Maria 
 
1 Anonym:

skriven

Låter som klassiska riktiga gravidsymptom! 😘

2 Anonym:

skriven

Låter som klassiska riktiga gravidsymptom! 😘

3 Livet innan dig - en blogg om ofrivillig barnlöshet:

skriven

Vilken fin hyllning till din man!