Vi har gjort en jäkla resa jag och Johan. Vi har lärt känna varandra utan och innan och även fått en hel del insikt om oss själva. Jag vill tro vi har blivit bättre människor tack vare vår kamp. Ja jag skriver nog tack vare. Någonstans vill vi ändå tro
att allt detta har något gott med sig. Jag orkar inte gräva ner mig mer och vara ledsen. Tillsammans är vi starka och jag vet att vi kommer bli föräldrar på ett eller annat sätt. Det bästa vore väl om vi kunde få bli det nu efter detta försök.
Om en vecka sätter vi igång. Jag känner mig rätt lugn. Jag är redo. Vi tar en dag i taget. Tidigare har vi oroat oss och funderat en massa. Vi vet att vi kan bli gravid och vi vet även att det kan gå åt skogen. Men vi har en plan, vi har ett mål och vi
är jäkligt bestämda att nå det målet.
Som jag skrivit tidigare så lyssnar jag på ruvarpodden. I det senaste avsnittet pratar de om "skitår". Att vi som går igenom IVF släpper oftast ett skitår efter oss när det nya året kommer. Vi blev aldrig gravida efter alla försök. Nytt år, nya tag. En
av tjejerna pratade om att de bestämde sig för att det nya året skulle inte vara likt det innan. Det lät så smart. Jag har en känsla av att både Johan och jag har helt andra planer för detta år.
Tidigare år har vi överlevt. I år tänker vi leva.
// Maria