Förvånad över lugnet tog jag första injektionen. Det gick bra. Till skillnad från i dagen innan då jag skulle hämta ut medicinerna på apoteket. En våg av känslor kom över mig och jag kände att paniken var nära. Nu för tiden ringer jag en vän och småpratar
lite, tur denna gång var att hennes dotter var med på tråden så att prata med dem gjorde mig lugn.
Johan & jag kämpar på. Irritation & missförstånd är rätt vanligt under behandlingstid. Vi vet egentligen båda två att vi behöver prata mer, tala om för varandra hur vi mår och vad vi tänker. Vi är bra på att prata, om allt men vi är båda uppe
i försöken och tänker då mycket på olika håll. Kanske att vi inte väljer att prata om oron för då blir den verklig.
Jag känner i kroppen att något händer. Jag sover illa & illamåendet är ett faktum. Det är en kort period nu. Vi kör korta behandlingen. Det tackar vi för.
Ha en fin helg! // Maria
skriven
Hej! Går ni privat? Och i såfall var? Är ni nöjda? / Anna