Farsa. Daddy. Far. Pappa. Jag? Att få vara och få kalla sig för pappa är verkligen det största jag upplevt. 1/11-2018 förändrades verkligen mitt liv. Inte trodde jag att det var möjligt att känna så mycket kärlek till någon så liten, men det går och det bästa är att kärleken bara växer för var dag. Senast idag fastnade jag och Maria över Otto på skötbordet och bara observerade. Observerade och konstaterade att vi har fått en väldigt fin son, en son som varit värd all väntan.
Fortfarande känns det en aning främmande att kalla sig pappa eller höra någon hälsa på mig med "Hej pappa Johan!", men jag känner själv att jag växer med det i samma takt som Otto blir större.
Efter att mina 10 pappadagar var över gick jag tillbaka till jobbet och där flyter man in i samma tempo och rutiner snabbt. Skillnaden nu är att jag längtar hem på ett helt annat sätt. Missförstå mig rätt, jag längtade hem förut också. Men nu längtar jag efter att få öppna dörren och komma hem till min alldeles egna familj.
Otto växer, om än lite långsamt, och förundrar oss varje dag med sitt sätt att ta an världen och oss som föräldrar. Maria har imponerat på mig sedan dag ett av graviditeten, även när det har varit jobbigt har hon alltid hållit huvudet högt. Att förlossningen inte blev som vi planerat fixade denna urkvinna utan problem när vi bara fått hämta andan efter beskedet.
Nu när en tid har gått så värmer det att komma hem från jobbet en kall och regning dag och se henne och Otto tillsammans. Det är det mest naturliga som finns och hon får det att se så självklart ut. Hon bör hyllas, Otto kunde inte ha valt en bättre mamma än Maria.
Papparollen då? I dagsläget är jag förstås inte den allra viktigaste i Ottos liv, men jag vill och försöker ta vara på varje minut och stund vi har tillsammans. Blöjbyten, vaggandes i famnen eller klädombyten eller vad det nu kan vara. Jag kan bara hänvisa till min pappa och hur han var mot mig. Om jag lyckas vara en hälften så bra pappa som han var så har jag gjort ett helsikes bra jobb. Han var bäst och jag ska vara den bästa för Otto.
Var rädda om er!
/Johan
skriven
Åå, nu kommer tårarna igen, vilken underbar läsning 😭❤️☺️