Jag ser mig inte som en bra mamma. Jag är en mamma under utbildning. Jag har konstant dåligt samvete. Som just nu. Otto sitter i babysittern och kollar fotboll med sin pappa. Otto gillar tvn, den har fina färger och det rör på sig. Han blir lugn.
Har vi tur så somnar han. Så kommer det: Dåligt samvete. Är det okej att han somnar framför tvn? Borde han titta på tv? Är han för liten?
Eller när jag tar en tur med bilen så han sover 3-4 timmar så jag får lite gjort. Eller när han får skrika lite när jag bara måste få kissa.
Jag ifrågasätter allt jag gör.
Jag trodde att jag skulle vara en cool mamma, inte en mamma som gråter hela tiden. Som är orolig och försiktig. Jag skulle göra allt för Otto men det är svårt att veta vad allt är.
Utbildningen fortsätter och jag antar att jag aldrig blir klar.
/ Maria
skriven
Åh du blir tryggare med tiden, oroa dig inte för det! Du är världens bästa mamma för Otto och vi är alla nybörjare! Kram