Dan före Dopparedagen!

Kommentera
Snön ligger vit på backen och imorgon är det julafton, vår första julafton som en familj och den första julen i vårt nya boende. Jag som aldrig varit förtjust i julen kan även jag känna ett pirr i magen nu.
 
I fredags gick jag på stan efter jobbet för att försöka införskaffa mig de sista julklapparna. Det slutade med att jag fick för hög stressnivå och tog bussen hemåt istället. Väl hemma sa Maria att "det löser sig, vi hjäps åt!". Sagt och gjort, igår hjälptes vi åt, hela familjen, att fixa det sista. Vi har dragit ner på klapparna till i år och egentligen bör jag inte känna någon stress. Om inte förr så till den här julen är inte det materiella det viktiga, det är att få vara tillsammans med nära och kära. 
 
I år har vi fått det enda vi saknat och tänka sig att det var en liten Otto vi väntat på. Den där lilla killen som antagligen kommer bli lång och smal som sin far. Den där killen som gillar att kissa ner sin pappa eftersom han är för långsam med blöjbytet. Killen som lurar sina föräldrar gång på gång att ta sena bilturer och promenader, för att sedan vara lika klarvaken som tidigare. Killen som gillar att hålla handen, vara nära och som sprider så mycket kärlek varje dag. Den perfekta för oss och allt vad vi behöver.
 
Jag tar ett djupt andetag och tänker att allt löser sig. Det kommer bli mysigt att få träffa familjen, släkten och att få vara en familj för första julen i våra liv. Det kommer bli en bra jul!
 
God jul från oss!
 
/Johan