Vi kanske inte uppdaterar lika mycket längre här på bloggen än tidigare. Förlåt för det, till er som är återkommande läsare. Just nu känns det som om att det helt enkelt har varit enklare att publicera en bild på Instagram och bara skriva några rader.
Det är en overklig verklighet för oss just nu, vi har nog svårt att förstå vad som hänt de senaste veckorna. Vi har äntligen fått ett positivt besked och det är vi verkligen inte vana vid. Ultraljud, hälsosamtal, foto på fostret, gravidböcker, appar, tårar, kramar och alla "grattis" gör att det är en annan typ av bubbla vi hamnat i.
Allt känns overkligt och det är svårt att förstå att vi är en väldigt bra bit på vägen nu. På vägen som leder till drömmen om ett barn, nu finns det något i Maria som växer med ett hjärta som slår. Det är magiskt!
Maria mår illa, är trött, dåligt flås och blir irriterad när jag är för mycket eller tjatar om jag kan göra något. Det är okej! Visst känns det som om jag inte räcker till ibland, men det är fantastiskt ändå att hon har de här symptomen. Samtidigt önskar vi båda att illamåendet och tröttheten ska avta. Det är också konstigt, jag blir glad över Marias gravidsymptom men önskar samtidigt att det ska avta eller i alla fall mildras lite för hennes skull.
Tiden försvinner snabbt också, snart har vi "klarat" ytterligare en vecka som gravida. Veckorna fylls snabbt för min del med träningar, poddinspelningar och kvällsjobb. Dessutom Champions League-fotbollen som vi absolut inte får glömma. Heja Liverpool!
Någonstans där, mellan allting, får vi hitta luckor att prata och känna efter lite extra. Efter varje vecka tar i alla fall jag ett djupt andetag och samtidigt ett steg på vägen till att faktiskt förstå och hoppas.
En overklig verklighet för mig, Maria och pionen.
/Johan
skriven
Vill bara säga Grattis för er skull och att missfallsrisken minskar med ett hjärtljud på fostret.Jo,en sak till illamåendet brukar släppa efter 12 veckor men kan vara individuell.Styrkekramar <3