Hur ska jag våga hoppas?

7 kommentarer

Nu har jag precis gjort det. Det värsta besöket för dagen. Jag får oftast min mens på natten eller morgonen. Så att gå på toaletten när jag vaknat är min fasa. Den här morgonen var det lugnt. 


Just nu lever jag för två saker. Att klara av toalettbesöken och somna på kvällen utan att ha fått någon blödning under dagen. 

Ni har följt oss i snart ett år här på vår blogg. Ni har stöttat oss och skickat så mycket kärlek. Vi vet att ni undrar. Då behöver vi också berätta. 

I söndags fick jag en blödning. Jag bröt ihop fullständigt. Jag var förtvivlad och arg över att inte ens få en vecka med lite hopp iaf. På måndagen var det inget mer. Sen dess har jag inte fått någon mer blödning. Jag har fått berättat att det kan vara något positivt. Att vårt embryo fäste. 

Därefter har jag känt ett lugn, ett lugn jag aldrig tidigare känt. Min kropp har mått bra. 
Till igår... då vaknade jag med världens mensvärk. Direkt var sorgen över mig och jag gick hela dagen och väntade på mensen. Det var exakt en vecka efter återföring. Dagen då blödningen alltid kommit. Varje toalettbesök var en oro. Men inget... somnade sött. 

Nu är det tidig morgon. Jag har även idag vaknat med molande värk. Hur ska jag våga hoppas? Dessa dagar är hemska. Idag fyller jag dagen med att köra fyra danspass med barnen. Ikväll blir det stand-up med vänner. Vi gör allt för att fylla dagarna med glädje så hoppas vi att vårt välmående gör att Liten vill stanna kvar hos oss. 

Så fortsätt håll tummarna. Snart är vi en liten bit på väg mot det vi länge längtat efter. 
// Maria 

Kategori: Allmänt, känslor;
 
1 Anonym:

skriven

Jag har bett för er, och bett andra be för er. jag hoppas så innerligt att det ska bli eran tur nu 💖 vi hjälper till och håller er i tankarna, nu ska det få bli eran tur ♡

2 Anonym:

skriven

💗

3 Anonym:

skriven

Håll magen varm, varm, varm! Pytte ska boa in sig där nu och mår bra av värme, kärlek och fina tankar❤️ Håller tummar och tår det hårdaste jag kan! Bra känsla att ni gjorde annorlunda den här gången🙏🏼 /Cathrin

Svar: Vetekudden är min bästa vän just nu. 😊
Maria Wallin

4 Anonym:

skriven

Jag känner inte er och ni känner inte mig. Jag har följt er resa och hoppas innerligt att det kommer gå bra denna gång! All kärlek till er ❤️

5 Anonym:

skriven

Jag hoppas för er skull att det går vägen ❤ Jag är lyckligt lottad med 2 ivf-barn. Den första graviditeten gick som en dans. Men på grund av detta var jag oxå livrädd att prova igen. För varför skulle det gå bra 2 ggr liksom. Men i oktober förra året satte vi in vårt sista lilla embryo som legat fryst. Jag var livrädd!! Det blev ju inte bättre av att jag började blöda 1v senare. Små blödningar nästan varje dag. Jag tänkte direkt att det var kört. Dagen jag skulle göra gravtestet var en av de värsta. Jag ville bara blunda när jag stod där och höll i stickan. Men fram kom ett svagt litet streck som inte direkt var övertygande. Blödningarna fortsatte ett par dagar och jag gjorde test på test men de var alla positiva. Nu sitter jag här med en 3 månaders i famnen och önskar med hela mitt hjärta att ni ska få uppleva det tillslut. Att det blir eran tur. Jag känner inte er men jag är med er och håller tummar och tår ❤

6 Hanna:

skriven

The two week wait är fruktansvärd. Men, det finns ljus i mörkret. En hel elefant går också att svälja, bara man tar en tugga i taget.

Jag håller alla tummar jag kan för er, jag har också varit där.

Om det är någon tröst kan du ju alltid se dig för vad engelskspråkiga ivf-kollegor kallar PUPO "pregnant until proven otherwise". Det FINNS hopp! ❤️

7 Anonym:

skriven

Hur har det gått!? Goda nyheter?!?:) Min bm sade att jag inte skulle använda varm vetepåse på magen efter återföring, det kan störa embryot, jag hade också läst på nätet att det skulle vara bra. Men det finns ju olika råd om allting ;)