I tre veckor varade lyckorus-bubblan, sedan tog det tvärstopp. Luften gick ur och vi landade hårt. Jag landade hårdast och det var jag som fick bubblan att spricka. Hur? Jag vet inte, kanske kom verkligheten i kapp och känslorna svämmade över helt enkelt.
Vi hade laddat länge och väl för att gå på bröllop för våra fina vänner. Det var ett mycket vackert bröllop från början till slut. Vädret bjöd inte på solsken men det gjorde ingenting eftersom samtliga gäster log och njöt till fullo. Brudparet strålade och Maria och jag skulle ”bara” få vara gäster och njuta av dagen.
Någonstans under slutet av middagen lämnar jag bordet och går ut (läs: springer ut) i friska luften. En ny och jobbig känsla i kombination med alkohol som gav mig en käftsmäll. Så där satt jag tillsammans med en annan vän från festen som tog väl hand om mig. Tack för det!
Jag minns inte så mycket av vad jag sa, men jag minns att jag mådde långt ifrån bra. Sedan kom tårarna och jag blev väldigt ledsen.
Otroligt tråkigt att jag, och Maria därtill, inte kunde delta mer och leva ut de drömmarna som vi byggt upp inför den här dagen. Det är jag ångersam över. Samtidigt är jag rädd för vad som egentligen hände.
Jag har varit med tidigare när Maria mått dåligt och vi åkt hem tidigare från fester. Nu var det min tur och jag vill aldrig mer hamna där.
Dagarna efter bröllopet har jag känt mig låg, orkeslös och omotiverad till det mesta. Det har varit tungt att gå upp, det har varit tungt att gå till jobbet och jag har tänkt mycket på vad som hände.
Än har jag inte kommit på något svar. Kanske är det bara så att verkligen kom ikapp, vårt bröllop är över och hösten kommer närmare. IVF-bubblan omsluter oss snart och vi vet bägge två vad det innebär.
Vi vet också att vi är beredda att göra vad som krävs för att nå vår dröm, om att två ska bli tre, ska bli sann.
Under gårdagen grät Maria och jag tillsammans över de videoklipp som vi fått ta del av från vårt eget bröllop. Det var mer glädjetårar och tårar över alla fina ord som sades, alla varma kramar som fortfarande värmer och hur vacker vår dag blev.
Det behövde jag.
Idag är en bättre dag och som vanligt jobbar vi oss tillbaka.
Vi kommer tillbaka.
Jag kommer tillbaka.
/Johan