Är det värt det?

3 kommentarer
Idag slog det mig att alla kan läsa den här bloggen. Vi är så otroligt öppna med vad vi går igenom och det innebär inte bara positiva konsekvenser. Alla som läser den här bloggen får följa vår resa, vår längtan och vår sorg. Jag tog upp det med Johan under middagen och ett tag kände jag faktiskt en känsla av att det kanske inte är värt det. För det finns faktiskt några som jag inte vill ska ha full insyn i mitt liv. Fast Johan, min fantastiska Johan fick mig på andra tankar. Det är betydligt fler som faktiskt behöver ha insyn i mitt liv. Som vi har sagt högt till oss själva många gånger:  Kan vi hjälpa och stötta en enda person till att inte känna sig ensam i sin längtan efter barn så är det så värt det.
 
// Maria
Kategori: Allmänt
 
1 Denise:

skriven

Jag har precis läst igenom hela er blogg, från första till senaste inlägget. Så mycket känslor som svallar upp. För oss tog det ca 1 1/2 år att bli gravida efter 4e kuren pergotime. Jag har pcos. Och nu har vi en son som blir 1 år i slutet av juni. Men jag minns fortfarande känslan av maktlöshet och sorg alla de månader som man försökte och försökte men inte lyckades. Ofrivillig barnlöshet måste vi alla våga prata om, det är som många som kämpar och längtar. Jag hoppas så att ni en dag ska lyckas 🌸

2 Johanna:

skriven

När vi försökte så hamnade jag på en blogg där det var ett annat par som också försökte skaffa barn. Vi gjorde IVF samtidigt och kunde stötta varandra i motgångar, men även sen medgångar. Vi fick våra första barn med bara några månaders mellanrum. De sa att hon inte skulle kunna få några fler barn men det fick hon visst, helt plötsligt var hon gravid med barn nummer två. Jag tror det är bättre att vara öppen än att bära sorgen själv. Då råkar man inte ut för några klåpare som råkar uttrycka sig dumt som sårar något vansinnigt. Jag hoppas verkligen att ni lyckas!

3 Genomtunneln:

skriven

Tycker er blogg är toppen! Jag och min man har försökt få barn i fem och och gjort tre ivf-behandlingar. Man känner sig mindre ensam när man hittar en blogg som den här. Tack för att ni skriver!