Det uppdateras inte lika mycket just nu. Inte trodde väl jag att ett så litet barn skulle ta så mycket tid och bestämma så över vår vardag. Han borde ju inte göra annat än att äta och sova.
På torsdag blir Otto 4 veckor och på lördag 1 månad. Oj vad det går fort. Då har jag fortfarande inte hittat rutiner eller lärt känna honom tillräckligt. När jag tror att en sak fungerar då ändrar han sig och det går inte alls. Otto är en nöjd kille. Han skriker sällan men han är bestämd och det är bara att följa hans vilja. När han är vaken har han den härligaste blicken och han verkar lyssna på allt vi säger. Idag när vi var på bvc så tror jag nog att bvc-sköterskan fick det första leendet.
Otto har varit på många kontroller och vi är inte klara än. Han kräks mycket och det påverkar honom genom att han inte går upp i vikt som han ska. Idag efter bvc fick vi åka direkt till barnkliniken för att träffa läkare. De har svårt att avgöra vad problemet är då han är pigg, vill äta och inte verkar missnöjd. Så nu avvaktar vi men får gå på täta viktkontroller.
Mitt måående har blivit bättre. Men jag tror ändå att vi behöver prata mer om baby blues och depressioner. För inte visste jag att en kunde må så här. Men när jag pratar om det så är det vanligt. Hade jag vetat det så hade det kanske inte tagit lika hårt på mig eller Johan för den delen. Det är hemskt att helt plötsligt bara börja gråta och känna sig som världens sämsta människa. Att inte heller kunna förklara varför jag gråter eller hur jag känner. När Johan gång på gång frågar vad han kan göra och jag har ingen aning. Jag tror att den här flytten inte var det bästa för mig. Sen att jag trivs bra men att det blev en för stor förändring i livet med flytt och bebis. Att jag heller inte sov när jag kunde första tiden påverkade mig. Jag märker direkt när jag haft en tuffare natt eller inte vilat på dagen att jag har lättare till gråt. Jag försöker ta mig ut mer. Det är rätt tryggt inom dessa 4 väggar och sängen lockar med serier. Men ju mer jag rör mig utanför hemmet ju tryggare blir jag att göra saker. Otto lider inte av det då han sover gott i både bilen och vagnen.
Jag börjar gilla mitt liv som mamma. Jag uppskattar mina dagar med Otto mer och mer. Han är det bästa som har hänt oss. Jag ska lära mig att leva i nuet och ta vara på det Otto ger mig. Jag ska lyssna på Johan och vi kommer att fixa detta tillsammans. Vi är ett riktigt bra team!
Tack för alla gratulationer och hälsningar! // Maria