Hur mysigt är det inte att komma hem från jobbet och mötas av ett leende från sitt barn? Ovärderligt om ni frågar mig. Att den där lilla kärleksbomben sedan försöker prata och berätta en massa saker gör det hela än mer fantastiskt. Otto är fantastisk och så mycket kärlek som han ger är verkligen kvittot på att resan dit var värd varenda avkörning, bakslag, missöde, missfall och tår. Han är här nu och imorgon firar vi 4 månader som en komplett familj. 
 
Igår hade jag en sen fotbollsträning, efteråt blev jag kvar i omklädningsrummet med de andra "gubbarna" och man kom hem alldeles för sent än vad jag är van vid. Jag duschade, käkade lite och kröp sedan ner i sängen och försökte varva ner. 
 
Maria var vaken och Otto liksaå, han knorrade och lät på något nytt och mer annorlunda sätt än tidigare. Inte gnälligt, inte ledsamt, inte argsint, inte glatt. Utan mer som om man slängt ihop alla de lätena och kört runt några varv med stavmixern. Exakt så låter hans nya "läte", "Så här har vi haft det sedan klockan 21..." Sa Maria lite uppgivet. 
 
Så fortsatte det... Varannan timme vaknade Otto till och lät och kunde inte sova mer. Maria gick upp och vaggade när allt det andra inte hjälpte. Jag vaknade till och även min nattrytm rubbades. Min nattrym har för övrigt varit fläckfri de senaste månaderna och jag sover definitivt mer än vad jag någonsin gjort tidigare nätter.
 
Men inatt sov ingen av oss särskilt bra och jag då, jag borde verkligen inte klaga och det gör jag inte heller. Jag kunde somna om efter att jag väckts medans Maria, Wonder Woman ni vet, fick kämpa sig upp och vagga runt på 6-kilos grymtande Otto i några minuter och sedan sova 60 minuter i stöten. 
 
Jag var trött på jobbet idag, Maria försökte vila här hemma och det gick inte alls. Otto fortsatte med samma procedur genom hela dagen också och sov endast kortare stunder. 
 
När jag väl var hemma från jobbet så möttes jag ändå av ett leende och idag även fyra trötta ögon. Två av dessa tillhörde Otto som jag tog med ut på en promenad för att avlasta ägaren av de andra två trötta ögona. 
 
Efter kvällsmaten hamnade hela familjen på Ottos lekmatta på golvet. Där, exakt där och då, glömdes alla tidigare timmar av dagen och natten bort. Vi låg i en hög och skrattade, pussades, pratade och sjöng. Otto var på ett strålande humör och det smittade av sig på oss andra.
 
Jag tog hand om Ottos sovrutiner och när han somnade i sin säng stod jag kvar och bara tittade.
 
Han är verkligen vårt underverk och oavsett jobbiga stunder som kommer eller har varit så är alltid de fina stunderna överhängande. 
 
Nu måste jag avsluta för att jag "måste" tittade till honom och lyssna lite extra på hans små snarkningar.
 
/Johan

Ups & downs

Allmänt Kommentera
Hur mysigt är det inte att komma hem från jobbet och mötas av ett leende från sitt barn? Ovärderligt om ni frågar mig. Att den där lilla kärleksbomben sedan försöker prata och berätta en massa saker gör det hela än mer fantastiskt. Otto är fantastisk och så mycket kärlek som han ger är verkligen kvittot på att resan dit var värd varenda avkörning, bakslag, missöde, missfall och tår. Han är här nu och imorgon firar vi 4 månader som en komplett familj. 
 
Igår hade jag en sen fotbollsträning, efteråt blev jag kvar i omklädningsrummet med de andra "gubbarna" och man kom hem alldeles för sent än vad jag är van vid. Jag duschade, käkade lite och kröp sedan ner i sängen och försökte varva ner. 
 
Maria var vaken och Otto liksaå, han knorrade och lät på något nytt och mer annorlunda sätt än tidigare. Inte gnälligt, inte ledsamt, inte argsint, inte glatt. Utan mer som om man slängt ihop alla de lätena och kört runt några varv med stavmixern. Exakt så låter hans nya "läte", "Så här har vi haft det sedan klockan 21..." Sa Maria lite uppgivet. 
 
Så fortsatte det... Varannan timme vaknade Otto till och lät och kunde inte sova mer. Maria gick upp och vaggade när allt det andra inte hjälpte. Jag vaknade till och även min nattrytm rubbades. Min nattrym har för övrigt varit fläckfri de senaste månaderna och jag sover definitivt mer än vad jag någonsin gjort tidigare nätter.
 
Men inatt sov ingen av oss särskilt bra och jag då, jag borde verkligen inte klaga och det gör jag inte heller. Jag kunde somna om efter att jag väckts medans Maria, Wonder Woman ni vet, fick kämpa sig upp och vagga runt på 6-kilos grymtande Otto i några minuter och sedan sova 60 minuter i stöten. 
 
Jag var trött på jobbet idag, Maria försökte vila här hemma och det gick inte alls. Otto fortsatte med samma procedur genom hela dagen också och sov endast kortare stunder. 
 
När jag väl var hemma från jobbet så möttes jag ändå av ett leende och idag även fyra trötta ögon. Två av dessa tillhörde Otto som jag tog med ut på en promenad för att avlasta ägaren av de andra två trötta ögona. 
 
Efter kvällsmaten hamnade hela familjen på Ottos lekmatta på golvet. Där, exakt där och då, glömdes alla tidigare timmar av dagen och natten bort. Vi låg i en hög och skrattade, pussades, pratade och sjöng. Otto var på ett strålande humör och det smittade av sig på oss andra.
 
Jag tog hand om Ottos sovrutiner och när han somnade i sin säng stod jag kvar och bara tittade.
 
Han är verkligen vårt underverk och oavsett jobbiga stunder som kommer eller har varit så är alltid de fina stunderna överhängande. 
 
Nu måste jag avsluta för att jag "måste" tittade till honom och lyssna lite extra på hans små snarkningar.
 
/Johan