Inte en helt vanlig tisdag.
Allmänt 6 kommentarerMed erfarenheten från hösten la jag mig till rätta i stolen. Jag höll Johan i handen och släppte inte hans blick medan läkaren tog en första koll.
" åh så fint det ser ut"
Hjärtat slår. HJÄRTAT SLÅR! ett fint litet pickande hjärta.
Tårar, chock & glädje. Vad som sades sen, hur vi kom till bilen och vad jag gjorde resten av dagen är suddig. Vi var i chock. Dagen och kvällen gick. Vi meddelade våra nära och kära.
När Johan sen kom hem från jobb vid 21 kunde vi äntligen prata. Vi skålade & vågade för första gången googla på vad som händer i kroppen nu när vi är i v.8. Det är tidigt och vi fortsätter ta en dag i taget. Men det är på riktigt. Vi har en liten
pion som växer & lever i min mage.
Äntligen! // Maria
104Gilla