Vi lever i ovisshet. Att inte veta är oerhört jobbigt men också väldigt märkligt.
Vi är båda inställda på att vi inte kommer att vara gravida efter nästa koll. Det vore bara så skönt om min kropp också kunde förlika sig med det. Kroppen har fortfarande inte visat några som helst tecken på att graviditeten avstannat, inte heller att den är gravid. Alla symtom är borta. Så om vi nu inte är gravida kan det inte bara få gå lite smidigt. Sist vi fick missfall slutade det med skrapning eftersom allt inte ville komma ut. Det vore så skönt om vi slapp det denna gång.
Vi är båda inställda på att vi inte kommer att vara gravida efter nästa koll. Det vore bara så skönt om min kropp också kunde förlika sig med det. Kroppen har fortfarande inte visat några som helst tecken på att graviditeten avstannat, inte heller att den är gravid. Alla symtom är borta. Så om vi nu inte är gravida kan det inte bara få gå lite smidigt. Sist vi fick missfall slutade det med skrapning eftersom allt inte ville komma ut. Det vore så skönt om vi slapp det denna gång.
Just nu lever vi som om vi är gravida. Jag tar mina folsyra-tabletter och undviker sånt en ska undvika. Johan säger god natt till Liten varje kväll. Så det är en märklig situation. Att leva på ett sätt men att tro något annat. Två dagar till sen vet vi...
// Maria
skriven
Älskar din inställning, kämpa på. Jag tycker dock att du ska få vid nästa koll göra ett blodprov som visar hur mycket hormoner du har och sedan göra ett nytt efter 1 vecka och se om det har sjunkit. Att du regelbundet får göra det så vet du om hormonet har sjunkit eller om de höjs. Alla lycka till er, lycka till