Att vakna tidigt är inte ovanligt för mig. Jag som endast är ledig på söndagar borde egentligen sova längre men det är rätt skönt att vakna och sen ligga kvar & lyssna på Johans andetag medan jag läser, googlar eller facebookar.
De senaste dagarna har det varit många ivf-tankar och prat. Dels har Johan varit borta vilket gör att jag tänker mer när jag är själv. Jag har även träffat vänner jag sällan träffar och då pratar vi livet som pågår.
Så när jag vaknade idag började jag googla på ivf-bloggar. Det finns en hel del... Jag började läsa. Vi är många som delar denna längtan och sorg. Jag läser och får tillbaka känslan. Känslan när misslyckandet är ett faktum. När hormonerna bubblar över och livet är svårhanterligt. När orken inte finns där men längtan är så stor att på något sätt fortsätter försöken. Vi har varit där, många gånger. Vi kommer vara där, minst en gång till.
När pausen är över, då är jag redo! Vår kamp är långt ifrån över men en dag...
// Maria