Det har gått några dagar sedan vårt senaste inlägg här på bloggen. Vi har funderat mycket sedan dess, vi har oroat oss en hel del, vi har hoppats och vi har längtat. Stämmer känslan? Är det dags nu för den tiden på månaden som inte får komma? "Jag törs inte gå på toa längre" sa Maria för några dagar sedan. På den nivån är våra känslor just nu, utanpå och inte särskilt positiva.
Känslan är alltså att vi inte kommer att lyckas den här gången heller. Inget är bekräftat men våra känslor brukar stämma överens med verkligheten. Maria känner sin kropp bäst och vet vad hon känner.
Den hoppfulla känsla som vi fick efter det senaste besöket i Uppsala är borta. Tyvärr. Nu handlar det mer om en väntan på när mensen kommer som bekräftar det vi fruktar allra mest. Det behöver inte bli så, vi kan faktiskt ha fel. Dock har vi varit med så många gånger tidigare att vi antagligen har helt jävla-fan-skit-rätt den här gången.
Våra tummar håller vi hårt och jag tänker fortsätta pussa magen godnatt. Det tänker vi och jag göra enda tills det blir bekräftat att vi har rätt eller fel. Därefter får vi se vad vi gör och hur vi ska gå vidare, det är en tanke som jag inte vågar tänka klart kring just nu. Oavsett hur det går så vågar jag inte tänka eller hoppas på någonting eftersom jag blir rädd för hur jag kommer reagera över resultatet.
Upp som en sol och troligtvis ner som en pannkaka.
/Johan
skriven
Hejsan, har läst er blogg och jag är i exakt samma sits! Skulle man kunna få kontakt med er och få veta lite mer om era upplevelser! Jag sitter här med min sambo utan några som helst svar och skulle må lite bättre om jag hade någon att byta tankar med om just detta. Finns på fb Mishelle Gynnmark, eller på mail [email protected] mvh Mishelle & Thomas