herregudvileverju.blogg.se

Häromdagen kände jag en ilska. En ilska över att behöva gå igenom detta en gång till. Ilskan gick snabbt över och sorgen landade i mig. Att den kom över mig tror jag har att göra med att jag inte mått allt för bra eller fått sova som jag behöver. Ett ivf-försök är en tuff tid och det tar på mig och mina nära. 

 

Igår var vi iaf på plats i Uppsala. kl.9 hade vi tid på CvL-kliniken. Det var väldigt mycket folk i väntrummet och den lugna känslan som brukar infinna sig var inte där denna gång. Jag såg sköterskor och läkare gå förbi och hoppades att vi skulle få en av våra favoriter. Att sitta där och vänta med ett spermieprov mellan brösten fick mig att inse att det är sorgligt att det är så många i väntrummet. Att det är så lång kö och väntetid på ivf. Det ska inte vara så här. 

 

1,5 år senare är vi där igen. Ett nytt försök. Vårt sista i detta 3-pack. Jag var väldigt nervös och det märktes att Johan också var det. Jag tror att min oro också var att mina värden inte hade varit så bra innan. Jag fick lugnande som jag inte tycker hjälpte så mycket som jag hade velat och så fick vi vänta lite. Väl inne för äggplock är allt så lugnt. Det är lugn musik och de som jobbar är så lugna. Jag har Johan vid min sida hela tiden. Det är det viktigaste av allt. Första morfinsprutan gjorde mig snurrig och illamående så det blev lite jobbigt. Så varje gång de fyllde på så försvann jag lite mer. Jag minns att jag försökte hålla koll på klockan men det gick inte. Det slutade med att de fick ut 10 ägg. De såg ingen vätska i buken vilket är ett bra tecken för att inte bli överstimulerad. Väl inne på vårt rum fick jag sova av mig ruset. Läkaren förklarade vår situation och jag har nog koll på det mesta. Eftersom jag inte tog någon ägglossningsspruta så är inte kroppen i fas för att ta hand om ett embryo just nu så jag ska fram till söndag ta två små doser av ovitrelle (ägglossningssprutan), redan igår började jag med lutinus och bisolvon. På lördag tas beslutet om vi får tillbaka ett litet embryo på söndag eller ej. Allt beror på hur jag mår. Jag kommer att lyssna på min kropp till 110%. Jag tänker inte riskera någonting. Därav är jag hemma idag och imorgon. 

 

Jag brukar ha väldigt ont efteråt och blöda mycket. Denna gång känner jag inte så mycket och blödningen är väldigt liten. Men det är nyttigt för mig att bara vara hemma och ta hand om mig själv. Nyss ringde vår underbara Lena och berättade att 7 ägg befruktas. Det kan låta väldigt bra men med vår erfarenhet är vi glada om ett par stycken klarar odlingen fram till söndag. 

 

I en ivf-karusell är det mycket fokus på kvinnan. Det är jag som tar alla mediciner, det är jag som ska producera ägg och till slut vårda ett fint litet embryo i min kropp. Vi får inte glömma mannen. Mannen som i mitt liv är Johan. Han som gör som jag säger när jag mår som sämst och är irriterad. Som ber om ursäkt för att han har somnat ifrån mig när jag inte kan sova på natten. Han som kramar mig och säger att jag är fin fast jag har gråtit floder och inte tvättat håret på en vecka. Han har egentligen bara en uppgift i en behandling. Det är att prestera och producera bra spermier. Och som han gjorde det igår. Vi brukar få höra att det är ett sämre resultat på spermierna men igår var det J Ä T T E B R A! 

Utan Johan skulle jag aldrig klara detta. Jag vet att han tycker att det är jobbigt att se mig ha ont, inte kunna göra något för mig men bara vetskapen att han sitter där bredvid mig i alla lägen gör att vi går igenom detta tillsammans. Så i slutändan har han många fler uppgifter men då tillsammans med mig. 

 

Nu håller vi tummarna att våra embryon håller fin odling till söndag och att min kropp säger ja till en insättning. 

 

En massa kramar till er alla på alla hjärtans-dag! // Maria