Jag har blivit sjukskriven 50%. Flera eftermiddagar då jag inte längre kunde gå eller röra mig normalt på jobbet visade sig vara just sammandragningar. De pågick inte så länge men kom ofta. VUL visade inget oroande så vi mår bra, Pionen tänker inte komma
ut än.
Men hur tar jag det lugnt? Jag har de senaste 10 åren jobbat 6 dagar/veckan höst & vår, i förskolan och på dansen. Jag har gett av mig själv i många fall. Nu ska jag ta hand om mig. Efter jobbet ska jag åka hem och vila. Visst det är det jag behöver,
det känner jag men det gör mig stressad när jag vet att jag har saker som jag borde göra. Samt att lämna mina kollegor när det saknas folk. Jag som alltid vill ställa upp och hjälpa till.
En vän berättade att när hon gick hem på grav.ledigt så tyckte hon att det var jobbigt att inte känna sig behövd. Hon var hemma med sig själv innan bebisen kom. Hon som jag är väldigt engagerad i vårt arbete. Och jag förstår henne. Mina kollegor verkar
klara sig utan mig. Jag är tydligen utbytbar. Jag vet att jag kommer känna annorlunda när bebisen väl kommer för då har mitt liv fått ett annat fokus och syfte men det snurrar i min skalle.
På måndag börjar vår föräldragrupp och jag tror att vi båda ser fram emot det med spänning. Men först ska vi gå på bröllop idag och jag längtar så att se min gamle vän få sin fru. En dag med en massa kärlek!
Ha en fin helg! / Maria