herregudvileverju.blogg.se

I tisdags var det dags... Dagen för test! Vi vaknade tidigt, väldigt tidigt. Jag kissade trött på stickan och vi väntade. Vi tittade och tittade. Var det ett streck där? Det är väldigt svagt... väldigt svagt. Men det är där. eller? Det var en märklig morgon. När jag åkte till jobbet så visste jag fortfarande inte om vi var gravida. Så skulle jag vara glad eller ledsen? Med två test till åkte jag sedan hem efter jobbet och kissade. Det blinkade... vi väntade. GRAVID. jaaaa!!! det blinkade: 1-2v. Jaaa! Vi är verkligen gravida. 

 

Vågar vi tro på detta? Hur går vi vidare? 

Lyckan är total. Men oron är större. Varje morgon vid första toalettbesöket håller jag andan. Johan frågar alltid om det har gått bra. Varje kväll Johan får säga god natt till Liten är fantastisk. Varje dag utan en blödning är en välsignelse. Men vad gör jag med känlsan som kommer när jag är övertygad om att det gått åt skogen? 
Imorse vaknade jag med den känslan. Jag har väldigt ont i magen, en varm molande värk. Jag har även bruna flytningar emellanåt. Jag skrev till Johan att det är nog kört. Det är bara en tidsfråga innan mensen kommer.  

 

Jag har inte kontaktat Kvinnohälsan eller CvL. Jag har inbillat mig att det är då, när jag skriver svart på vitt att vi har lyckats som drömmen tas ifrån mig. Fast jag testar. Nu skriver jag här till er. Imorgon ringer jag KH och mejlar CvL. Hela jäkla världen ska få veta att vi är redo. Vi har lyckats och fan ta den som vill något annat. Vi kommer ta hand om dig Liten. Du kommer trivas här hos mig så att du om ett bra tag vill komma ut och träffa världen och alla fina människor som längtar efter dig. Det kan vi väl bestämma?! 

 

// Maria