När hjärtat värker, magen kollapsar & livet ändå är ganska bra.

Kommentera

Att Johan inte mår bra kom väl inte som en chock men han pratar inte med mig. Så för första gången skrev han ett inlägg som inte tagits upp med mig innan. 


Det är så mycket fokus på mig. Jag går igenom behandling, jag mår dåligt av biverkningar, jag får blödningen men det är vi som kämpar. Det är vi som sörjer. Det är vi som längtar. Så att Johan mår dåligt är inte så konstigt. Jag har haft en lugn period men tyvärr har mina ångestattacker kommit tillbaka. Vilket jag tror är ganska påfrestande för Johan. Då väljer han att inte prata med mig. Det gör mig ledsen. Jag gör allt för Johan. Och han gör allt för mig. Så jag tror att han tror att han skyddar mig genom att inte berätta. Så funkar det inte så nu får han tvingas prata med mig. 

Ikväll kom jag hem till ett tomt hus. Jag jobbade sent och längtade hem till Johan. Jag har även fått magkatarr så att landa i hans famn var allt jag önskade. Så är han inte hemma. Paniken kommer, jag smsar & ringer! Han tränar! Tydligen samma tid som alla andra onsdagar. Så efter ett psykbryt ligger jag nu i sängen och hoppas att magen slutar krångla men också att tiden går fort så Johan snart är hemma så jag slipper vara ensam. 

Bröllopsplaneringen går fint! Min klänning har kommit och är så fin. Den behöver absolut fixas till men ändå så bra. Alla tjatar om att det inte är så lång tid kvar men jag känner mig lugn. Tänk att jag ska få gifta mig med världens bästa Johan? Livet är ändå rätt bra just nu! 

/ Maria