"Du känns 10 kg lättare"
Den kommentaren fick jag av en fin vän i helgen. Den syftade på att vi börjat blogga och prata öppet om vår barnlängtan. Det stämmer så bra. Jag behöver inte längre ljuga, dölja min längtan eller låtsas vara glad när livet egentligen känns kasst. Just nu när vi inte är inne i IVF-karusellen så är livet lugnt. Jag pratar gärna om det vi gått igenom. Därför så blir jag så varm i hjärtat när ni personligen pratar med mig. Vi är så många med våra olika historier från livet som jag tror att vi alla har ett behov av att prata om. Ingen historia är den andra lik, ingen längtan är mindre än den andras och ingen sorg är som någon annans sorg. Jag var i kontakt med en tjej förra veckan om oss och om dem. Vi är i olika situationer men vi har båda en längtan. Det är en längtan efter något som i vårt fall ett barn. Och vad är det som säger att min längtan är starkare än hennes eller att min sorg är större än hennes? Jag har ingen rätt att döma och det har inte ni heller. Därför måste vi prata mer! Om allt! Det ska egentligen inte behövas men när samhället ser ut som det gör där vi dömer och bedömer varandra oerhört mycket så behövs det mer än någonsin.
I allt detta anser jag mig själv att ha blivit mer ödmjuk. Jag har en annan inställning till livet idag. Jag orkar heller inte alltid lägga energi på småsaker. Samtidigt som jag kommer på mig själv att inte kunna släppa diverse saker som egentligen inte har med mig att göra. Eller situationer som jag inte just nu kan påverka. Jag vill också väldigt mycket mer med mitt liv idag. Jag vill ha ett syfte. Jag vill göra skillnad. På många olika sätt.
Dels vill jag att med vår blogg kunna nå ut och sprida kunskap, förståelse och debatt kring ofrivillig barnlöshet.
Sen vill jag jobba på så många olika sätt med barn. Ett tag ville jag arbeta på deltid eller i bästa fall heltid med rörelseglädje/dans för barn. Att åka runt och inspirera till rörelse i förskola och skola. Barn rör på sig alldeles för lite idag. Ett tag ville jag studera vidare till specialpedagog och handleda pedagoger i arbetet med barn med särskilda behov. Jag vill arbeta med familjer. Stötta dem i deras föräldraskap. Jag vill ha ett gott samarbete mellan förskola och familj för att kunna utveckla förskolan ännu mera. Senast idag sa jag till Johan vid middagsbordet att jag vill jobba med en grej... "jaha vad är det denna gång? Du vet väl att du vill jobba med ganska så mycket?"
Jo... min chef berättade om en grej som Eleine Eksvärd startat tillsammans med olika människor. Hur vi på förskolan ska arbeta med barns integritet. Hur vi ska få barnen att våga säga nej och inse rätten till sin egen kropp. Sen pratade jag på. När Johan sedan åkte och tränade googlade jag fram allt material. Oj... Visste ni att minst 3 barn i varje klass utsätts för sexuella övergrepp? MINST... Om jag kan förebygga att detta inte ska hända är det min förbannande plikt som förskollärare att göra det! Så nu ska det läsas på. Tur att jag har ork och tid... typ.
www.forskolebrevet.se #treskablinoll
Så när jag blir stor är jag mångsysslare med barn i fokus!
// Maria
skriven
Du är bäst ❤️