Vi har fått många frågor om hur det har sett ut för oss tidigare. Hur många ägg har plockats, hur många blev befruktade etc. Jag har ingen koll. När vi väl misslyckats med ett försök har vi gått vidare till nästa. Jag tänker försöka mig på en återresa, hur allt började. Mycket för min egen del men också för er som undrar. Detta är vår historia som jag minns den.
Jag har alltid haft problem med preventivmedel, jag har testat p-piller, p-spruta och mini-piller. För 4 år sen fungerade inte mina p-piller så bra. Jag mådde inte bra av dem. Så vi bestämde oss för att sluta. Inte för att vi bestämde oss för att skaffa barn aktivt men vi tog chansen. Jag hade även vänner då som försökte aktivt men inte lyckades. Så tanken på att det kunde ta lång tid fanns.
Det var en jobbig tid efter. Jag tror att Johan var lite nervös över att det skulle gå för fort. Vi hade ändå inte varit tillsammans så länge och han hade nog inte haft planer på barn innan detta kom upp. Jag som är äldre än Johan önskade att det skulle fungera. Så medan Johan kanske andades ut så blev jag besviken när mensen kom.
På våren 2013 började min mens att krångla, den följde inte sin cykel och jag hade oregelbundna blödningar som gjorde mig knäpp. Vi kontakta kvinnohälsan och fick komma dit. Om jag minns rätt så fick jag börja med en tablett som skulle göra att min mens blev regelbunden. Jag fick också börja med pergotime för ägglossningen. Så tabletter för att ha koll när mensen kom och tabletter för att ha koll på ägglossning. Eftersom jag fick hjälp med ägglossning fick jag också varje månad gå på koll för att se så det inte blev för många äggblåsor. Det var då min vana att sitta i gyn-stolen började.
När vi väl fick hjälp började vårt hopp att växa. Nu hade vi båda landat i tanken att vi ska bli gravida. Vi hade svårt att planera långt fram. Vi flyttade till radhus och ett av rummen skulle bli barnrum. Det är nu, sista halvåret som jag har inrett det ordentligt till ett gästrum. Vi har slutat planera och vi bokar saker långt fram. Vi blir ändå bara besvikna.
Min mens blev regelbunden men jag fortsatte äta pergotime. Innan sommaren fick Johan utredas. Hans utredning får han själv berätta om men jag önskar att han hade sluppit. Jag fick ta ägglossningssprutor som extra hjälp.
Den första fick min kollega ta på toaletten på mitt jobb. Jag visste inte hur det skulle vara att sticka sig själv, det vet jag idag!
När jag varit på koll och fått klartecken på att det såg bra ut var det dags att ha befrukta. Det var nu vår tajming aldrig var den bästa. Att ha sex på bestämda tider är svårt. Johan jobbade dygn, någon var bortrest... eller vi var helt enkelt inte sugna. Men vi ville så gärna bli gravida. Så vi löste det. Ibland med tårar efteråt. Det är nu ett sexliv förstörs.
Så här håller vi på. Hösten kommer! Johan utreds mer och vi får klartecken på att vi ska sättas i ivf-kö. Hoppet om att bli gravida på egen hand försvinner men hoppet om att nu får vi hjälp och nu kommer vi lyckas tänds.
/ Maria